Fjäskmuffins

Inget gör Flora så glad som när storasyster busar med henne. Man kan höra det kluckande skrattet på långt håll när Karla borrar ner sin näsa i Floras mage eller drar upp henne i hennes små armar. I dag höll det dock på att sluta med förskräckelse. Vår bebis som aldrig gråter blev plötsligt väldigt ledsen när jag skulle lyfta ner henne i bilstolen i morse efter morgonbuset. Väl i bilen lugnade hon ner sig, men när jag skulle lyfta ur henne grät hon hjärtskärande igen. Dumma mamma (dvs jag) fortsatte utflykten till Turinge med vännen Therese, och förklarade gråten med magknip. Väldigt trevligt i och för sig, men vid lunchen förstod jag att det var i vänster arm hon hade ont. Jätteont. Det blev till att tillbringa eftermiddagen på barnakuten. Diagnosen blev en axel ur led, som under vår väntan på doktor lyckades hoppa tillbaka av sig själv (?). Karla blev kvar på dagis längre än de timmar hon har till förfogande, ja hon blev kvar tills det stängde och några minuter till.

Väl hemma tyckte Karla att vi skulle baka muffins och ta med till dagis i morgon. Ja, tänkte jag, kanske är en bra idè att bjuda på fika. I den allmänna röran lyckades varken jag eller mannen ringa till dagis för att berätta att vi var sena. Fjäskmuffins alltså.
mmm
Vi utgick från ett recept på blåbärsmuffins som finns i kokboken Rosendals Trädgårdscafé. Eftersom vi inte hade blåbär fick det bli björnbär i stället. En liten detalj som vi missade var att röra försiktigt, vi vispade som tokar så att alla björnbär mosades. Detta resulterade i att muffinsarna fick en något suspekt färg, jag kan dock intyga att de smakade utmärkt!