När man vet att man absolut inte får säga ett knyst, när man fått en stor härlig hemlis att bära på känns det som en befrielse i samma sekund som alla andra får veta det. Som ett dop till exempel, som innan det är slut även har blivit ett bröllop. Jag hade fått det ärofyllda uppdraget att hålla reda på ringarna under dopet och att snabbt som tusan förvandla finaste T till brud medan en förvånad publik undrade om organisten fått en knäpp som spelade bröllopsmarschen på ett dop. Inte ett öga var torrt :)
söndag 4 september 2011
Vackert
När man vet att man absolut inte får säga ett knyst, när man fått en stor härlig hemlis att bära på känns det som en befrielse i samma sekund som alla andra får veta det. Som ett dop till exempel, som innan det är slut även har blivit ett bröllop. Jag hade fått det ärofyllda uppdraget att hålla reda på ringarna under dopet och att snabbt som tusan förvandla finaste T till brud medan en förvånad publik undrade om organisten fått en knäpp som spelade bröllopsmarschen på ett dop. Inte ett öga var torrt :)
onsdag 18 maj 2011
Det här med middag
Ibland blir måltiderna kanske inte som man önskar i Villa Tallås. Det här med kostcirkeln, tallriksmodellen och färggranna grönsaker hade gått upp i rök när jag svängde ut från dagisparkeringen med två skrikande döttrar i baksätet. Jag har ont i magen! Jag är så hungrig att jag håller på att dö! Den ena klagolåten avlöste den andra medan jag försökte att inte tappa andan när illbattingen i magen riktade en välriktad spark mot ena lungan.Väl hemma fanns det liksom ingen tanke på att ställa sig vid spisen. Dessutom var nödmaten i form av blodpudding och pyttipanna slut. Så vad gör man när barnen gapar och piper som två fågelungar? Jo, man improviserar. Dagens middag för de små liven: en skål med turkisk yoghurt och några frysta hallon, tre stycken plättar som blev över i måndags och en mandarin. Allt medan jag själv mulade fem skorpor med smör och marmelad som jag sköljde ner med en kopp te. Jag inser att detta inte är optimalt för varken mammamagar eller flickmagar, men ibland har nöden ingen lag ;) Efter det har Karla ätit ännu en skål med yoghurt och Flora har svept tre deciliter välling, förhoppningsvis sover de gott på det.
I morgon ska jag försöka laga något riktigt råsmart, gott och nyttigt för att kompensera dagens snesteg, hm jag menar middag.
Nya pyttefatet Carmencita i blåaste Valencia från Arabia anländer till butiken i kväll. Under morgondagen kommer ännu mer blått.
torsdag 29 oktober 2009
Åka tåg
I snudd på utan undantag åker vi alltid flygplan när vi ska hälsa på mina föräldrar uppe i Luleå. Smidigt, enkelt, tar bara drygt en timme. Nu har treochetthalvtåringen i familjen bestämt att vi ska åka tåg. Sovtåg. Mamman i familjen känner sig måttligt road över det faktum att hela familjen ska sitta på ett loppigt (ja, särskilt glamoröst är det ju inte) tåg i tolv timmar. Eller sitta förresten, man kan ju hoppas att det mest kommer att sovas :) Karla tror på fullt allvar att det står en kock i resturangvagnen och steker pannkakor, det har hon minsann läst i en bok. Hon har även med stöd från en av bilderna i boken* redan bestämt vem som ska sova var. Jag ser mig själv framför mig med en ålande ettåring i sängen, balanserande med en termos varmt vatten för att göra välling klockan tre på natten. Nåja, det blir nog bra. Man ska inte underskatta ett äventyr i vardagen :)Det som dock övergår mitt förstånd är hur SJ motiverar de priser de tar. Att åka tåg är inte ett dugg billigare än att flyga. Fredrik som funderade på att ta tåget hem på söndag kväll skulle ha fått betala drygt 3000 för den biljetten. Nog för att Luleå ligger långt borta, men inte tretusen kronor bort. Vi borde uppmuntras att åka tåg i takt med att miljömedvetenheten hos folk ökar. Fram för billigare biljetter och lite mer orientexpress-feeling i vagnarna!
* Bilderna kommer från Karlas bok Vad gör folk hela dagarna? av Richard Scarry, en bok som vi kan läsa precis hur många gånger som helst.
tisdag 13 oktober 2009
Älskade, arga dotter
Efter flera lugna och harmoniska månader har helvetet brutit ut i Villa Tallås. Alla meningar börjar med Varför?, Nej, tänker jag inte göra!, eller ett avgrundsvrål. Dumma dumma mamma står också där och skriker, gormar och hotar och bär sig åt som en trotsig treåring, istället för att vara den där förstående, mogna och kloka föräldern man drömde om att vara innan man fick barn.Mellan tjuvnypen och vredesutbrotten är min treochetthalvtåring så där go som bara hon kan vara. Mamma, du är den snällaste och finaste mamman i hela världen! Något att komma ihåg när man fem minuter senare är dum dum igen ;)
Citatet på bilden kommer från Lilla trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Hofsten, en både informativ och underhållande bok med handfasta råd om man är mitt i en "föräldrabarnkris".söndag 29 mars 2009
Söndagfrukost


Tänk vilken tur att det var just inatt man skulle vrida fram klockan! Då kan man ju säga att jag blev väckt halvsju (då är det ju faktiskt morgon) istället för halvsex (då det inte riktigt är morgon än). Efter att utan resultat ha försökt få den yngre delen av familjen att somna om gick vi ner i köket. Med en sprakande brasa i spisen, doften av pannkakor, och klassiskt musik i högtalarna känns det som om det här kan bli en bra dag i alla fall.
Dagens I-landsproblem: Våran microvågsugn dog för några dagar sedan så idag ska det inhandlas en ny. Yippey, nu är det slut på vällingkokande mitt i natten, bara tryck på knappen så är den klar!
tisdag 3 mars 2009
Muthärva
Jag är fast i en muthärva som jag inte riktigt vet hur jag ska komma ur. Det började med att Karla i sann treårsanda inte tyckte att hon behövde städa undan sina leksaker efter sig när hon lekt klart. "Det kan du göra mamma" var svaret man fick när man bad henne plocka undan, vilket höll på att driva den stackars mamman till vansinne. När hon sedan skulle gå och lägga sig var det dags för nästa kontrovers; "jag är törstig, pyamasen är knölig, kudden är varm, jag vill sova i er säng osv". Några timmar efter läggdags brukade både mor och dotter somna av pur utmattning i den stora sängen. "This is not acceptable" som supernanny Jo Frost skulle ha sagt.Lösningen blev att treåringen är en riktig vinnarskalle. Tävlingsregler: en guldstjärna för varje kväll hon somnar i sin egen säng utan att tjorva, en blå prick varje gång hon städar undan sina leksaker utan gnöl. När man samlat ihop tre stycken av en sort får man en överraskning. Tur att ett par klistermärken eller en glittrig blyertspenna kan vara värt att kämpa för. Nu börjar det dock bli dags att ändra tävlingsreglerna och göra tävlingen svårare, eller hoppas på att Karla glömmer bort tävlingen men fortsätter att sköta sig.
Bild lånad från http://www.wchstv.com/abc/supernanny/jofrost.shtml

