Tantpäls goes ethnic

Citatet ovan kommer från Sköna Hem och beskriver inredningstrenden för 2010. Mig passar den som handen i handsken, jag älskar oväntade möten mellan olika material!

Senaste kudden i kuddfamiljen, Naijma, är första delen i en kollektion där jag tar tillvara på varma och mjuka, men hopplöst omoderna gamla pälsar* som ligger bortglömda här och där. Här samsas mjukaste minken med vit bomullssammet. Passpoaler och "hörnflärpar" i limefärgat kinesiskt siden. På baksidan, som är fodrad med Åhlénstyget Silvius i brunt, sitter en mässingöljett i den kardborreförsedda öppningen. I den har jag fäst en gammal samisk lädersnodd. Tanken när jag började fundera på den här kudden var just att det flärdfulla skulle möta det ursprungliga och traditionella.

* Jag har inga avsikter att uppmuntra den moderna pälsindustrin. Däremot tycker jag om att se att de "pälsklingar" som fick sätta livet till för en sisådär femtio år sedan får nytt liv i kuddar och plädar.

En salig blandning

Om du frågar mig vad det är som gör ett hem hemtrevligt så är det att hemmet känns personligt. Att hemmet säger något om de som bor där, att det inte känns platt och anonymt. Hellre plats för några udda saker än ett hem som är, måhända vackert, men sterilt som en operationssal.

Detta är något jag funderat på en del när jag sitter och tittar på vårt hem som ibland känns som ett mishmash av gammalt, nytt, ärvt och begagnat. När jag fick syn på Mr Franks citat föll allt på plats. Det är ju så det är, saker som hemmets innevånare trivs med och älskar har en tendens att smälta samman till en hemtrevlig enhet.

8e oktober till 10e november visas utställningen 97 kvadrat på Svenskt tenn. Utställningen visar en blandning av Svenskt tenns egna sortiment samt inredning från externa leverantörer. Ledorden är flexibiletet och tillåtenhet, ledord som även passar in i vårt hem ;)

Sista dagen att tävla i morgon!

Älskade, arga dotter

Efter flera lugna och harmoniska månader har helvetet brutit ut i Villa Tallås. Alla meningar börjar med Varför?, Nej, tänker jag inte göra!, eller ett avgrundsvrål. Dumma dumma mamma står också där och skriker, gormar och hotar och bär sig åt som en trotsig treåring, istället för att vara den där förstående, mogna och kloka föräldern man drömde om att vara innan man fick barn.

Mellan tjuvnypen och vredesutbrotten är min treochetthalvtåring så där go som bara hon kan vara. Mamma, du är den snällaste och finaste mamman i hela världen! Något att komma ihåg när man fem minuter senare är dum dum igen ;)

Citatet på bilden kommer från Lilla trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Hofsten, en både informativ och underhållande bok med handfasta råd om man är mitt i en "föräldrabarnkris".