Hemlängtan

Då och då brukar Karla och Flora sova över hos sin farmor, i dag var det dags igen. Flora hade sett fram emot besöket hela veckan, medan Karla som är den mest rutinerade sovabortadottern såg lite tveksam ut i morse när jag bad henne packa ner nattlinnet i väskan. För fem minuter sedan ringde en gråtande sexåring som längtade efter mamma. Ingen övertalning i världen kunde få henne att stanna kvar, så nu sitter F i bilen för att hämta hem henne. Det är då man är glad över att det är 1,5 mil att åka och inte 15. Flora sov gott, men hade röjt till klockan tio. Jag hoppas av hela min själ att de båda på varsitt håll tar en rejäl sovmorgon för att inte morgondagen ska förvandlas till en lördag of hell. 

Förra helgen gick min lilla gula cementblandare varm. Resultatet blev bland annat denna Medelhavsinspirerade fining!

Fyrtal; onsdag före helg

Utomhus är det gråmulet men ganska ljummet. Altanen väntar fortfarande på att sommarpiffas, och i rabatterna frodas miljontals av Åkerfräken. Eller dill som jag kallar den. Eller julgranar som döttrarna tycker att det ser ut som. Kärt ogräs har många namn. Efter att ha googlat efter sätt att bli av med julgransodlingen har vi konstaterat att det nog inte är någon idé att vi ens försöker. Enda sättet att säkert bli av med ogäset verkar vara att klippa av dem och att i varje liten stjälk injicera (!) gift. Roligare kan man ju ha, så nu drar jag upp några lite här och där mest därför att. Annars så krossar jag mest porslin. Och slipar. Och borrar. Och monterar. Tack och lov för bästa praktikanten Blomman som även har fallenhet för att tämja vilda barn. 

* Jag hade intentioner att städa idag. Det slutade med att jag började flytta möbler och byta ut kuddar. Men nu har vi ett hörn i Villa Tallås som är skönt att vila ögonen på. Fotpallen med Franktyget Anakreon fyndades på gårdagens loppisrunda. Lite vit målarfärg på benen så blir den som ny! Det bästa i kråksången är att det fanns två likadana pallar, så nu blir även min mamma en lycklig ägare av en Frank-pall :) Förutom en tur till Pingstkyrkans loppis hann även frun från Uttran med att förlusta sig igår. Biff Tartar på Riche tillsammans med gamla och nyare bekantskaper smäller högt när man törstar efter lite glamour i vardagen. Och så var Karin med förstås, som inte har någon egen blogg men som ändå har koll på allt och alla ;) Skorna blev jag kär i någonstans  mellan Centralen och Stureplan, det var inte annat än att de fick följa med hem.
* Så här ser det ut i ett annat hörn av vårt hus. Våningsfat och ljuskronor packas och skickas iväg. Nya återförsäljare är Ztrand Design & Konstgalleri i Halmstad och Kol & Rosors Verkstad i Falun.
* Jag kanske är partisk när jag rekommenderar tidningen Hem & Antik som precis bytt chefredaktör, men den var faktiskt himla bra! Och det hade jag tyckt även om inte Crème de la Crème-faten fått en helsida i tidningen ;)

* Jag plockar och Rufus häller ut. Jag plockar och Flora sprider ut. Jag plockar och Karla tar ett steg över.

Ha nu en härlig helg!

Slipat

Ända sedan jag var liten har jag tyckt att strandglas är bland det vackraste som finns. Glasskärvor som med hjälp av sand och vågor blir till de lenaste ädelstenar. På senare tid har jag använt mina strandfynd i min formgivning, både till medaljonger och ljuskronor. När lagret i min stora glasburk nu har börjat sina började jag fundera på hur jag skulle få tag i fler vackra skärvor. Eftersom min bästa strandfyndsstrand ligger på andra sidan Sverige var jag tvungen att hitta på ett annat alternativ. 

Sedan några dagar tillbaka gör jag mitt strandglas själv. Helt plötsligt kommer berget av barnmatsburkar till användning! Det är en enorm tillfredsställelse att hitta på ett sätt att förädla något så simpelt till något som blir en del i något vackert och exklusivt. Hur jag gör? Jag har köpt en liten stentrumlare. Ett gäng glasskävor, ett par matskedar sand och några deciliter vatten är allt som behövs för att få blästrat glas. Nu ska jag börja experimentera med att lägga i lite grus i trumlaren också för att ge glasskärvorna ett lite ruffigare utseende.

En härlig helg önskar jag alla er som orkar titta in här även fast jag inte orkar skriva mer än några rader då och då. You make my day!

Engelsk konfekt

Fransk bistro och småländska skogar? Nåja, det blev i alla fall en påse engelsk konfekt :) 

Idag skiner solen, och sätter man sig mot en vägg kan man känna den där värmen som jag längtat efter så länge. Snart så! Håller vädret i sig framåt helgen kanske man kan få se frun i Uttran plantera lite blommor som omväxling mot allt porslinskrossande :)

Ha en skön eftermiddag i solen!

Fyrtal; Mycket

Veckorna flyger fram och frustrationen att inte ha levererat alla Formex-ordrar än börjar bli påtaglig. Du bränner väl inte ut dig? frågar folk med ett allvarligt ögonkast på mig. Nej, det gör jag inte, men just nu är det ganska tufft att vara trebarnsmamma och egenföretagare. Som en skänk från ovan kom ett mejl från en tjugotvå-årig Blomma som undrade om hon fick göra praktik hos mig. Om hon fick! Nu finns det i alla fall en liten chans att jag hinner leverera allt innan det är dags för nästa Formex i augusti. Jo, jag ska vara med igen. Formex trendgrupp har än en gång valt ut  Crème de la Crème att ställa ut på Young Designers-området. Det ska bli vansinnigt roligt, denna gång känns det dessutom som om jag är lite bättre förberedd på vad som väntar.

* Rufus växer och växer. Att min lilla pojkbebis snart är ett dagisbarn som kan springa och klättra känns ofattbart. Ugglan från Lamaze (som enligt Flora är en kattuggla) är liksom den spelande elefantenen en kär favorit. Även jag gillar leksaker som känns genomtänkta och som lätt skulle hålla för ett par ungar till (inte för att vi planerar ett par till;)
* Man skulle kunna tro att jag går på någon slags flygvärdinnediet med kaffe och ägg som huvudföda. Så är det inte (även om det nog skulle behövas), det var bara så att mackan och smoothien liksom inte passade in i allt det svartvita.
* Fransk bistro möter smålänsk skog löd beställningen. Denna krona ska hänga i Erikshjälpens nya café i Linköping. 

* Pyamashäng framför kakelugnen. I väntan på våren som inte riktigt vill sig myser vi framför sprakande brasor på morgonkvisten. Men å vad jag längtar efter en annan sorts värme mot min hud!

Long time no see

Medan barnen påskat hela helgen har jag börjat arbetet med att flytta ut Crème de la Crème till Holken. Holken, det är vårt gästhus som numera även kan titulera sig verkstad och porslinslager. Både jag och resten av familjen börjar bli trötta på att snava över bubbelplastrullar och porslinstravar, så nu bärs tallrikar och koppar, våningsfat och ljuskronor sakta men säkert ut från Villa Tallås. Just nu känns det dock som om CdlC svävar i någon slags limbo med saker överallt. Grönt porslin i rummet bredvid frysboxen, kartonger i syateljen, halvfärdiga våningsfat i köket och blåvitt porslin i Holken. Men det går åt rätt håll, till och med kaffebryggaren är installerad. Nu saknas bara skylten på dörren så kan jag börja ta emot kunder, skönt att slippa oroa sig för att de ska snava på dockvagnar och legobitar :)

Nya återförsäljare i veckan; Riwahl i Enköping och Svensk Slöjd i Stockholm. Välkomna!

Sus och dus

Det är inte varje dag det händer att mamman i Uttran får åka in till stan på galej. Om jag ska vara ärlig så är det inte ens en gång varannan månad. Men så händer det. I går bjöd raraste LiseLotte med mig på en vip-kväll i Efva Attlings flagship store med bubbel och handgjorda praliner. Kändes bra att för en gångs skull få ta på sig lite mascara och blingbling. Kvällen till ära luftade jag även min mormors gamla Busneljacka, underbart med kläder som är trettio år gamla men som känns som om jag kunde köpt dem igår! Föreläste gjorde Finlands bloggdrottning Malena, roligt var det också att träffa både Annixen och Maria som jag haft kontakt med tidigare.

Idag har jobbarkläderna åkt på igen, det enda som påminner om gårdagskvällen är broschyrerna som strategiskt ligger uppslagna på köksbordet med ett stort vill ha! Jag får väl se hur pass uppmärksam mannen i huset är, om inte förr så ska jag i alla fall fira med ett par Hope-örhängen när den trettionde ljuskronan är levererad och klar. Because I´m worth it :)

Sött

Hemma hos oss är det små söta djur som gäller. Små hårda i plast, mjuka och gosiga, och så dessa  - Sylvanian Families. Jag kommer ihåg att jag såg dem för första gången när jag var på gränsen till för gammal för att leka med dockor och sånt, men att jag fick sånt habegär. Jag. Ville. Ha. Nu. Att de sedan fick stå på en hylla och se fina ut istället för att lekas med spelade mindre roll. Numera har de återupptäckts av döttrarna, och tidigare i veckan fick en ny kängurufamilj flytta in i legohuset tillsammans med elefanter, hundar, igelkottar och tigrar. Lycka. I alla fall så länge inte lillebror kommer och trashar huset som har fått byggas upp otaliga gånger av en sexåring med tårarna rinnande längs kinderna. 

Aprilväder fastän det fortfarande är mars. Tretton våningsfat mindre i huset och tretton fler ute i butikerna. Fredagsmys och trötta barn. En finfin fredag önskar jag er alla!

Klirr

Det hänger ljuskronor på varenda ledig krok i Villa Tallås. Ett stilla klirr följer den som kan följa den snitslade banan från hallen till köket. Det är inte mycket annat nu. Mitt liv indelas i före och efter trettio ljuskronor och nästan tvåhundra våningsfat. Note to self; nästa gång jag tar emot så många ordrar ska jag inte ha en åtta månaders bebis hemma, helst ska CdlC ha utökats med minst en till person som krossar, slipar, borrar och monterar. Tills dess så krossar jag, och slipar, och borrar, och monterar. Like there's no tomorrow. I all stress att bli färdig känns det ändå jädrans häftigt att ljuskronor och fat (mina ljuskronor och fat) kommer att säljas i både stora och små, creddiga och mindre creddiga butiker :)

Fyrtal; marstorsdag

Ute på altanen hänger en sorglig ljusslinga kvar från mörkare tider och vid entrén väntar konstgjorda buxbombollar på att bytas ut mot penseer. Vi hinner inte riktigt med i år, det är som om årstiderna hela tiden ligger ett steg före. Så fort det blir helg ska vi städa bort resterna av vintern och sitta och fika på vår stora fina trapp med ansiktena vända mot solen.

* Förra veckan fick en liten soffa följa med mig hem. En soffa som ögonblickligen skulle målas vit och få en dyna omklädd i svart persian. Soffan är fortfarande omålad och kommer nog så att förbli i några månader till. Målad eller omålad, den fungerar utmärkt som liggvagn när man ska åka nattåg till mormor och morfar :)
* I glasverandan har våren kommit ett steg längre än utanför knuten. Pelargonerna har fått flytta upp från källaren och i en tennurna blommar persikokvistar.
* I dag kör vi guld! Denna ljuskrona kommer att flytta till butiken Esq i Linköping när den är klar.

* Nu hoppas jag verkligen att vintern har dragit sista sucken. Mina tofflor har onekligen gjort det, upptäckte nyss ett stort hål i ena tofflan. Ska de inte hålla mer än tre månader?