Strandglas

Jag skulle nog lätt kunna klassas som den otåliga typen. Från idé till färdigt resultat får det inte gärna ta mer än en timme, på sin höjd en dag. Alla vet ju att det inte riktigt fungerar så. Min man, som är ett under av tålmodighet och lugn som en filbunke, brukar vara den första att upplysa mig om det. Men jag vet ju, det är bara det att jag vill se om det fungerar. Nu.

När det kommer till Crème de la Crème har jag känt mig lite velig sista tiden. Jag tror i alla fall att jag har kommit fram till att jag vill komplettera våningsfaten som basprodukt med en, eller ett par till grejer. Och det är där otåligheten kommer in i bilden. Jag har en idé, som i alla fall på idéstadiet verkar bra. Nu är det bara till att vänta på alla lösa trådar i form av människor som ska hjälpa mig och material som ska införskaffas innan jag får se färdigt resultat, och inget kan jag göra för att snabba på. Jag andas genom näsan så länge och försöker mig på lite produktutveckling av det jag redan har.

När jag plockade lite bland grejerna i mitt arbetsrum hittade jag en burk med strandglas som jag plockade när vi var på Västkusten i somras. Sjöbukten heter stranden där Kattegatts vågor sveper in allt från norska flaggor och vackra snäckor, till trasiga fiskeredskap och glas slipat av vågor och sand. Nu har några av gSjöbukts-skärvorna förvandlats till Crème de la Crèmes vårigaste medaljonger! Precis som med porslinsmedaljongerna hänger de i en rostfri wire, där hänger även en plåtpricka med bokstäverna CDLC. Fler våriga medaljonger i glas och porslin hittar snart in i butiken.