Förutom otålighet kan även tidsoptimism läggas till mina goda sidor ;) I morgon kommer Johanna Flyckt med fotograf för att göra reportaget som aldrig blev av före jul. Jaha, tänkte jag, det är väl bara att piffa till lite. Jag överdriver inte om jag säger att jag nu vid halvtretiden känner mig lätt stressad. Det positiva är att vi äntligen får tummen ur och sätter upp de där listerna som saknats i fyra år, eller flyttar den där lampan som hänger helt fel, men det hade ju inte skadat att börja några dagar tidigare.Glasverandan som tidigare mer kändes som ett finrum där vi bara åt middag när vi hade gäster har efter lite ommöblering blivit ett rum att trivas i. Varje dag. I ena kortänden får det nu plats en hörna där man kan sitta och titta ut över trädgården, eller bläddra i en bok. Dagen till ära fick Mårbackapelargonierna flytta upp på fönsterbrädan för att ackompanjera takdropp och vårsol. Kanske i tidigaste laget, men jag gillar känslan.
Nu tillbaka till piffet. Fler söndagsbilder finns här.
Åh, er veranda är ju "to die for" - vilket härligt ljusinsläpp!
SvaraRaderaSå spännande med reportage!
Härligt, här fick man sig lite välbehövlig ljusterapi! Glaskrukor ger ett så luftigt, lätt intryck, precis som Mårbackorna :).
SvaraRaderaLycka till med piff och reportage!
/helena
Lycka till imorgon..
SvaraRaderaKram Helena.
Vilka fina fönster du har!
SvaraRaderaVar köper man glaskrukorna? LiseLotte
men du!! vilken fin ny hörna!
SvaraRaderaimponerande vad lite tidspisk kan pressa fram nya miljöer.
lycka till idag med reportaget. //t
Ser jättefint ut.:-) Stina
SvaraRaderaMrs. b: Ja, ljuset är verkligen ljuvligt här inne!
SvaraRaderaHelena 1: Jag kunde inte låta bli Mårbackorna när solen flödade in genom fönstren! Glaskrukorna blev en lyckad kombo, nya för dagen!
Helena 2: Tack! Det har gått jättebra, tjejerna är urduktiga!
LiseLotte: Fönstrerna är fina, men hopplösa att putsa :) Glaskrukorna köpte jag i går på Hornbasch.
T: Eller hur! Synd bara att man nästan alltid har några timmar för lite på sig! Hoppas A gillar sin nya stol!
Stina: Tack! Nu känns det verkligen som ett rum att trivas i!