Ibland drömmer jag om en lägenhet i staden. Sorlet av folk som sitter på uteserveringarna, närheten till teatrar och restauranger, och ett shoppingutbud som sträcker sig längre än vårt närliggande köpcentrum med det trista basutbudet. Jag har tidigare arbetat mitt i smeten, nu kan det dröja flera månader mellan mina stadsbesök. Jag kan längta så in i bängen, men när jag väl kommer in till stan så brukar det räcka med en snabb promenad mellan mina shoppingmåsten och en middag med en gammal vän för att jag ska längta hem igen. Vischan. Uttran-puttran. Home sweet home.
Utsikten på bilden skulle jag dock inte tacka nej till. Systrarnas kollektiv på Strandvägen som finns med i senaste numret av Sköna Hem skulle jag faktiskt kunna ta rakt av. Utan att blinka.
Hej!!
SvaraRaderaVisst, om man fick bo sådär... helst med en takterass där man kunde njuta av solen utan att behöva sitta i parken... Nej, allvarligt, jag kan också längta dit och ångrar att jag inte bodde på Söder typ ett tag. Men samtidigt så behöver jag bara närma mig tullarna så börjar jag gå fortare och känner stressen...
Tur man trivs där man är...
/Karin
Ja, den där bilden sög tag i mig också! Den blev utriven och hamnade i inspirationspärmen. Bra bild att titta på när man längtar till sommaren, den har liksom det mesta. En bild säger mer än tusen ord.
SvaraRaderaTack för underbart umgänge och god sommarmatinspirerad mat.
Kram t, l & a
Det är samma känsla här. Är också f.d. stadsbo som numera bor på landet och ibland kan man sakna den där storstadspulsen. För att inte tala om sättet att gå i en storstad.Kvittar hur länge man har varit borta från storstaden, i ett nafs är man inne i samma snabba promenadstakt igen. Men precis som du tröttnar jag numera snabbt vid ett besök i staden. Det är på landet som mitt liv finns. Mitt paradis. Min lunk. Tänk vad livet kan förändras! Kram Lotta
SvaraRaderaROLIGT att du oxå tagit upp den fantastiska våningen granne med Tennet i bloggen. Visst blir man avis?? Åh, 222 kvm strandvägen!
SvaraRaderaIn till stan får man flytta när barnen flyttat hemifrån. Vad kommer man ha råd med?? inte 222 kvm på strandvägen, dock .... :-)
KRAM Karin L
Just nu tävlar jag ut en ABTRONIC X2 på min blogg! Var med och tävla du också :)
SvaraRaderaGillade också det reportaget. Intressant bild: man ser hur de behandlat bilden i efterhand med bra ljus både ute och inne, med bra resultat!
SvaraRaderaHar samma feeling som du! Kan längta in till stan ibland, men för mig handlar det mest om den praktiska sidan av det hela. Här ute blir det skjuttsa, skjuttsa och skjuttsa när man har tonårsbarn... Våningen på bilden var ju helt makalös, kunde lätt ta den rätt av, med inredning och allt! Blir säkert stan för oss innom några år men det blir hus för vår del! Kollar faktiskt hemnet varje dag...
SvaraRaderaKram Helena
Karin: Ja, visst är det tur att man trivs där man är :)
SvaraRaderaT: Bilden är underbar! Vilket ljus! Vilken utsikt! Tac själva, alltid lika mysigt att ha er på middag. Kram
Lotta: Olika perioder i livet kräver olika behov och olika hastighet. Just nu är jag nöjd med min förortspuls, det räcker om jag får åka in till stan någon gång ibland.
Karin L: Lägenheten är WOW! När jag jobbade som distriktsköterska på Narvavägen hade jag patienter som bodde i våningar som denna (kanske inte riktigt lika moderna. I bland fick jag anstränga mig för att hålla igen munnen när jag klev innanför tröskeln ;)
Weronique: God knows att jag verkligen skulle behöva träna mina obefintliga magmuskler, men jag tror jag står över en sån där makapär ;)
Caroline: Det är fantastiskt vad man kan göra med bilder nu förtiden. Jag känner mig lastgammal när jag tänker på hur jag stod i mörkrummet för att framkalla mina egna bilder, men det var ju faktiskt inte så många år sedan.
Helena: Jag försår sjutsar-aspekten, men ni kan ju inte lämna er udde! Med ett sånt läge skulle jag kunna tänka mig att skjutsa en hel del ;)