Nu är det äntligen ur världen. Karlas fyraårsskalas som vi skulle ha haft för en månad sedan, men som fick ställas in då födelsedagsbarnet hade fyrtio graders feber. Sedan var det bara att vänta på en ledig lucka i det kalasrace som aldrig verkade ta slut. Jag erkänner, jag är inget fan av barnkalas. Trots att man absolut inte kan anklaga mig för att vara pedant så blir jag stressad av att huset vänds upp och ner under ett par timmar. Att tofflorna klibbar fast i golvet med söndertrampade russin och marsipanbitar under sulorna, och att barn som i vanliga fall sköter sig exemplariskt hittar på hyss*.mm
Nu är kalaset slut och det värsta är bortröjt (tack för papptallrikar och vaxduk :) I kväll väntar knytkalas med goda grannar. En skön fortsättning på helgen önskar jag er!
mm
* Förra året när Karla hade sitt treårskalas gick några av barnen upp till vinden för att leka i Karlas rum. Jag och några av de andra mammorna och papporna som hade stannat satt på bottenvåningen och fikade. Plötsligt hörs ett kras på trallen utanför köksdörren. Det visade sig att min dotter och en av de allra försyntaste flickorna hade lyckats öppna det barnsäkra (trodde vi) fönstret i Karlas rum. Ut flög blomkrukor i en väldig fart. "Vi skulle bara se var de landade..." Vågar jag säga att mamman i huset blev lite matt ;)
Vilken härlig bild! Här väntar 5-årskalas nästa helg. Jag är som du, blir stressad av tusen barn som far runt i huset. Vi har lyckats boka en annan lokal i år, utan kostnad, vilket känns skönt :-)
SvaraRaderaJo, de där barnkalasen kräver sina föräldrar. ;) Varje år brukar jag och min man säga att detta är de mest intensiva timmarna på året. Man är verkligen HELT slut när kalasen är över. Men å andra sidan är både barn och föräldrar lika lyckliga då kalaset är slut. Barnet för att de har haft det så kul och för alla fina presenter som väntar på att lekas med. Föräldrarna för att det hela äntligen är över och för att huset trots allt står kvar. ;)Ha en fortsatt härlig helg! Kram Lotta
SvaraRaderaBarnkalas i all ära, vad gör man inte tydligen för sina barn. På senare år har vi undvikit att vara hemma.
SvaraRaderaNär stora tjejen fyllde 7 hade vi clown. Vilket var toppen för barnen va glada och vi slapp underhålla. Efter det har vi börjat letat oss ut från huset.
Sist nu hade vi bowlingkalas. Där fick barnen efter bowlingen fika och presenter öppnades sen kunde vi bara åka hem och lämna allt. Livrustkammaren har min stora tjej varit på. Då var det bara 6 tjejer som åkte iväg med deras mamma och pappa. Ju större de blir desto mer stillsamma blir dem.
Hej Ida!
SvaraRaderaKänner precis som du med barnkalas, ett måste men inget kul för oss vuxna... Vår lille Erik åker så fint i er bilstol, återigen tusentack för att vi får låna den!!
kram Åsa