Snor och böcker

Nej, nu har jag fått nog! Den här hösten går till historien som en av de mest förkylda. Jag och Floris snoris preppar oss fulla med C-vitaminstinn kiwifrukt, sveper varsin filt omkring oss och hoppas att det hostiga, snoriga ska dra dit pepparn växer. Helst igår.

mm

Under filten hinkar vi te och nyponsoppa medan vi läser mängder av sagor. Flora är fortfarande inne på böcker där hon kan peka på pepplet, vovva, katt och bä, men jag försöker sakta men säkert introducera "riktiga" böcker. Vackraste favoriten just nu är Ulfs Starks En stjärna vid namn Ajax med illustrationer av Stina Wirsén.

Hunden Ajax och Johan är vänner.
Vänner bjuder varandra på korv.
Dom jagar efter fjärilar och flugor.
Och om den ena kommer bort så kan
den andra rida genom världsrymden
för att hitta honom igen.
Ja, det är så det är att ha en vän.

Det är inte utan att en liten tår blänker till i mammaögat när Ajax en kväll inte vill vakna mer. När Ajax drömt sig till himlen där han får leka och äta himlamat varje dag.

När Flora somnar en stund tar jag fram min bok. Jag har slukat böcker periodvis allt sedan jag lärde mig läsa. När vi var små och min syster packade sin väska full med barbiedockor var min full av böcker. Nu var det länge sedan jag lyckats få ihop tid och ork att koncentrera mig på en bok. Dagarna är fulla av have to do, och börjar jag läsa efter att jag gått och lagt mig dröjer det inte länge förrän bokstäverna börjar dansa framför mina ögon. Bäst just nu är Lämna världen av Douglas Kennedy, en välskriven bok med fängslande story - allt jag begär just nu!