Det är inte bara vi som bor här som är glada att värmen kommit tillbaka. Utanför dörren växer det som om det knakar. Om jag någonsin haft en tillstymmelse av kontroll på vår trädgård och det som växer där, så har jag definitivt förlorat den nu. Men det är i alla fall grönt ;) Då och då går jag och rycker lite planlöst i ogräset som växer sig högt mitt bland rosor och liljor. Det blir inte så stor skillnad, men då har man liksom försökt. Framtung som jag är orkar jag inte stå på näsan i rabatterna särskilt länge. I helgen har den händige mannen byggt färdigt en trappa som går från baksidan av huset ner till trädgården. Det mest positiva, förutom att vi nu tar oss lättare ner till fruktträd och gräsmatta, är att ca 3 x 4 meter av våra vildvuxna rabatter försvann. Planen är att ställa vackra krukor (där jag kan hålla ogräset i schack) i trappan där man sedan kan sitta och sippa på ett glas saft medan man blickar ner över resten av trädgården.
Nu - ut i solen!
Efter att regnet vräkt ner från och till de senaste dagarna sprack himlen upp lagom till midsommarafton. Någon vidare värme kunde vi inte skryta med här i från Uttran, men vi slapp i alla fall bli blöta ;) Tillsammans med goda vänner och goda grannar lyckades vi avverka såväl dans kring midsommarstången som lång sillunch medan barnen rusade sig trötta i trädgården. Sent, men med de minsta barnen i säng och de större halvsovande framför Hitta Nemo, kunde vi avnjuta vår midsommarmiddag i glasverandan där ljuset blev mer och mer magiskt ju längre kvällen led. 
Närmare godnattdags än vanlig middagstid bjöd vi på baconlindad torskrygg, färskpotatis, dillslungad sparris och egen hollandaisås. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...Lagom till att desserten serverades hade det blivit för mörkt att fotografera, men jag lovar, den smakade sommar! Inspirerad av ett tidigare nummer av Buffé varvade jag skivade jordgubbar, smulade digestivekex, lättcrémefraiche och en kolasås gjord på kondenserad mjölk. Att en burk kondenserad mjölk kunde förvandlas till en sådan ljuvlig kolasås bara genom att ligga och koka i nittio minuter hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Lätt som en plätt att göra, och enkelt att variera med olika frukter och bär, kommer absolut att göra det igen!
Pst. Missa inte chansen att vinna kaffekoppsfatet Einar hos Tant Johanna. Sista dagen i morgon.
Jag gillar som bekant kontraster. Mellan tidsepoker, material, texturer och färger. Förra helgen provgjöt jag några fat där den ruffiga betongen möter skört porslin. Förutom en skål eller tallrik gjöt jag ner en plåtbricka stansad med CDLC. Som gjutform använde jag gamla kopparformar, alla med olika form och storlek. Fågelbad. Fruktskål på utebordet som tåls att lämna ute och som inte blåser bort. Kattmatskål som inte går att välta. Växelpengsfat på hallbordet. Du bestämmer.
Pst. Missa inte tävlingen på Facebook. Finfina pyttefat i potten!
Jag har kommit underfund med att jag är en sån där person som går igång på minnen. Ser jag en sak jag känner igen från förr kan jag genast koppla ihop den med en plats, människor och dofter. Precis så var det när jag såg den lilla näverskålen i en av inredningstidningarna för ett tag sedan. Jag kunde se hur den stod på vårt soffbord fylld med bitsocker när vi hade gäster, och hur den senare full med småkrafs hörde hemma på köksbänken. Det var mycket näver på den tiden. Jag tror banne mig att vi till och med hade en adventsstjärna tillverkad i den varan :) I alla fall så ringde jag mamma för att höra om den lilla skålen fanns kvar, och om den möjligtvis kunde tänka sig att flytta söderut. Nu, några veckor senare står den på vårt köksbord fylld med röda körsbär.Mitt andra näverfynd gjorde jag förra veckan. Att näver skulle vara någon slags trend just nu verkar inte ha nått Botkyrka, för några ynka riksdaler fick lådan följa med mig hem. Jag skulle tro att den fungerar alldeles förträffligt att förvara gamla tidningar i. Eller något annat. Just nu tycker jag bara att den är fin.
I går åt jag raberberpaj och glass till lunch, idag en liter svenska jordgubbar - var ska detta sluta? En liten bebisfot på en nerv i min bröstkorg gör det svårt att vara effektiv. Jag jobbar lite, lägger mig en stund på soffan och jobbar lite till. 
