Sedan i gårkväll har vita flingor singlat ner på marken. Familjens treåring är förstås överlycklig och klär på sig både fleecebyxor och overall utan att tjorva. Plötsligt inser man att man är lite sent ute med allt som det verkade finnas all tid i världen för. Vinterdäcken åkte på bilen så sent som i morse (skönt att slippa sladda runt på vägarna med alla andra 08:or ;) På altanen står krukan med rosmarin halvt översnöad och nere på uteplatsen står två trädgårdsstolar bortglömda. Upp ur snön kikar färgglada sandleksaker fram, men vad tusan, man kan väl lika gärna göra snö- som sandkakor.
Jag njuter av den vita utsikten, en kopp te och den gula desserten som blev över från i lördags. Vit choklad och saffran i en perfekt kombination, rekommenderas varmt!
Tack för alla fina kommentarer om vår Piplarsson. På torsdag morgon åker vi till djursjukhuset, förmodligen för sista gången med vår lurviga grönögda katt. Karla utbrister mitt i frukosten "En vacker dag ska Pipan dö. Det blir nog innan jul". Ja, så blir det nog. Förfärligt sorgligt, men sånt är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar