Engelsk konfekt

Fransk bistro och småländska skogar? Nåja, det blev i alla fall en påse engelsk konfekt :) 

Idag skiner solen, och sätter man sig mot en vägg kan man känna den där värmen som jag längtat efter så länge. Snart så! Håller vädret i sig framåt helgen kanske man kan få se frun i Uttran plantera lite blommor som omväxling mot allt porslinskrossande :)

Ha en skön eftermiddag i solen!

Fyrtal; Mycket

Veckorna flyger fram och frustrationen att inte ha levererat alla Formex-ordrar än börjar bli påtaglig. Du bränner väl inte ut dig? frågar folk med ett allvarligt ögonkast på mig. Nej, det gör jag inte, men just nu är det ganska tufft att vara trebarnsmamma och egenföretagare. Som en skänk från ovan kom ett mejl från en tjugotvå-årig Blomma som undrade om hon fick göra praktik hos mig. Om hon fick! Nu finns det i alla fall en liten chans att jag hinner leverera allt innan det är dags för nästa Formex i augusti. Jo, jag ska vara med igen. Formex trendgrupp har än en gång valt ut  Crème de la Crème att ställa ut på Young Designers-området. Det ska bli vansinnigt roligt, denna gång känns det dessutom som om jag är lite bättre förberedd på vad som väntar.

* Rufus växer och växer. Att min lilla pojkbebis snart är ett dagisbarn som kan springa och klättra känns ofattbart. Ugglan från Lamaze (som enligt Flora är en kattuggla) är liksom den spelande elefantenen en kär favorit. Även jag gillar leksaker som känns genomtänkta och som lätt skulle hålla för ett par ungar till (inte för att vi planerar ett par till;)
* Man skulle kunna tro att jag går på någon slags flygvärdinnediet med kaffe och ägg som huvudföda. Så är det inte (även om det nog skulle behövas), det var bara så att mackan och smoothien liksom inte passade in i allt det svartvita.
* Fransk bistro möter smålänsk skog löd beställningen. Denna krona ska hänga i Erikshjälpens nya café i Linköping. 

* Pyamashäng framför kakelugnen. I väntan på våren som inte riktigt vill sig myser vi framför sprakande brasor på morgonkvisten. Men å vad jag längtar efter en annan sorts värme mot min hud!

Long time no see

Medan barnen påskat hela helgen har jag börjat arbetet med att flytta ut Crème de la Crème till Holken. Holken, det är vårt gästhus som numera även kan titulera sig verkstad och porslinslager. Både jag och resten av familjen börjar bli trötta på att snava över bubbelplastrullar och porslinstravar, så nu bärs tallrikar och koppar, våningsfat och ljuskronor sakta men säkert ut från Villa Tallås. Just nu känns det dock som om CdlC svävar i någon slags limbo med saker överallt. Grönt porslin i rummet bredvid frysboxen, kartonger i syateljen, halvfärdiga våningsfat i köket och blåvitt porslin i Holken. Men det går åt rätt håll, till och med kaffebryggaren är installerad. Nu saknas bara skylten på dörren så kan jag börja ta emot kunder, skönt att slippa oroa sig för att de ska snava på dockvagnar och legobitar :)

Nya återförsäljare i veckan; Riwahl i Enköping och Svensk Slöjd i Stockholm. Välkomna!

Sus och dus

Det är inte varje dag det händer att mamman i Uttran får åka in till stan på galej. Om jag ska vara ärlig så är det inte ens en gång varannan månad. Men så händer det. I går bjöd raraste LiseLotte med mig på en vip-kväll i Efva Attlings flagship store med bubbel och handgjorda praliner. Kändes bra att för en gångs skull få ta på sig lite mascara och blingbling. Kvällen till ära luftade jag även min mormors gamla Busneljacka, underbart med kläder som är trettio år gamla men som känns som om jag kunde köpt dem igår! Föreläste gjorde Finlands bloggdrottning Malena, roligt var det också att träffa både Annixen och Maria som jag haft kontakt med tidigare.

Idag har jobbarkläderna åkt på igen, det enda som påminner om gårdagskvällen är broschyrerna som strategiskt ligger uppslagna på köksbordet med ett stort vill ha! Jag får väl se hur pass uppmärksam mannen i huset är, om inte förr så ska jag i alla fall fira med ett par Hope-örhängen när den trettionde ljuskronan är levererad och klar. Because I´m worth it :)

Sött

Hemma hos oss är det små söta djur som gäller. Små hårda i plast, mjuka och gosiga, och så dessa  - Sylvanian Families. Jag kommer ihåg att jag såg dem för första gången när jag var på gränsen till för gammal för att leka med dockor och sånt, men att jag fick sånt habegär. Jag. Ville. Ha. Nu. Att de sedan fick stå på en hylla och se fina ut istället för att lekas med spelade mindre roll. Numera har de återupptäckts av döttrarna, och tidigare i veckan fick en ny kängurufamilj flytta in i legohuset tillsammans med elefanter, hundar, igelkottar och tigrar. Lycka. I alla fall så länge inte lillebror kommer och trashar huset som har fått byggas upp otaliga gånger av en sexåring med tårarna rinnande längs kinderna. 

Aprilväder fastän det fortfarande är mars. Tretton våningsfat mindre i huset och tretton fler ute i butikerna. Fredagsmys och trötta barn. En finfin fredag önskar jag er alla!

Klirr

Det hänger ljuskronor på varenda ledig krok i Villa Tallås. Ett stilla klirr följer den som kan följa den snitslade banan från hallen till köket. Det är inte mycket annat nu. Mitt liv indelas i före och efter trettio ljuskronor och nästan tvåhundra våningsfat. Note to self; nästa gång jag tar emot så många ordrar ska jag inte ha en åtta månaders bebis hemma, helst ska CdlC ha utökats med minst en till person som krossar, slipar, borrar och monterar. Tills dess så krossar jag, och slipar, och borrar, och monterar. Like there's no tomorrow. I all stress att bli färdig känns det ändå jädrans häftigt att ljuskronor och fat (mina ljuskronor och fat) kommer att säljas i både stora och små, creddiga och mindre creddiga butiker :)

Fyrtal; marstorsdag

Ute på altanen hänger en sorglig ljusslinga kvar från mörkare tider och vid entrén väntar konstgjorda buxbombollar på att bytas ut mot penseer. Vi hinner inte riktigt med i år, det är som om årstiderna hela tiden ligger ett steg före. Så fort det blir helg ska vi städa bort resterna av vintern och sitta och fika på vår stora fina trapp med ansiktena vända mot solen.

* Förra veckan fick en liten soffa följa med mig hem. En soffa som ögonblickligen skulle målas vit och få en dyna omklädd i svart persian. Soffan är fortfarande omålad och kommer nog så att förbli i några månader till. Målad eller omålad, den fungerar utmärkt som liggvagn när man ska åka nattåg till mormor och morfar :)
* I glasverandan har våren kommit ett steg längre än utanför knuten. Pelargonerna har fått flytta upp från källaren och i en tennurna blommar persikokvistar.
* I dag kör vi guld! Denna ljuskrona kommer att flytta till butiken Esq i Linköping när den är klar.

* Nu hoppas jag verkligen att vintern har dragit sista sucken. Mina tofflor har onekligen gjort det, upptäckte nyss ett stort hål i ena tofflan. Ska de inte hålla mer än tre månader?

Vårigt

Altandörren står öppen för första gången i år. Rufus provar sina nya skor och flickorna leker att dockorna åkt till stranden. Jag pustar ut efter att ha haft besök som intervjuvat och fotograferat. Och i taket, där hänger splitternya Oden, en svartvit ljuskrona med ringar i svartoxiderat järn och lampa i svart textilsladd. I kväll väntar mer porslinskross.

Nya återförsäljare denna vecka: Hem ljuva hem - Piteå, Paus frisör & inredningsbutik - Varberg, Staken och Veken - Helsingborg, samt Gullich - Son (Norge). Snart hittar nya fat även till Länna möbler - Stockholm och Tyr hem och kök - Stockholm.

Tungt, tyngre, tyngst

Med en sovande son finns det alla möjligheter att få massor av saker gjort. Men det vill sig inte riktigt, varför göra något nu som jag kan göra om en timme. Eller kanske ikväll. Ibland saknar jag verkligen en arbetskamrat, någon som tar tag i mig och säger, "kom igen Ida, nu borrar vi sjuhundrafemtielva hål i artonhundraförton skärvor." Bara så. Jag ska ta mig i kragen, ska bara dricka en kopp kaffe först. Och kolla mailen. Sen så.

I eftermiddag hittar tre nya betongfat till butiken. Olle är maffig, grön och skön, tillverkad av en handgjord tallrik från Italien med underbar relief. Tung är han också, sisådär tio pannor tung.

Det här är min stil

Ja, vad tusan ska man kalla min stil? Minimalistisk är den inte, snarare kreativ och lite bohemiskt stökig, samtidigt som den är klassisk på något vis. Ja ni hör, jag har lite svårt att nischa mig. I takt med att bostäderna växt har jag samlat på mig mer saker och förfinat det som blivit min stil (ja, det är jag som bestämmer hemma hos oss ;) Det låter klyschigt att säga att jag blandar gammalt med nytt, loppisfynd med designklassiker, men det är ju precis vad det är - en salig blandning som på något vis blir just vi, Familjen i Uttran.

Fler stilar finns hos Fabriken.