fredag 26 oktober 2012

Upcyclat

När man sitter och fnular i sin ensamhet på dagarna kan man ibland (ganska ofta) längta efter någon att bolla sina idéer med. Någon att skratta ihop med när man hör något roligt på radion eller bara någon att arbeta tillsammans med i tystnad. Sedan jag startade Crème de la Crème har jag då och då haft förmånen att träffa andra formgivare. Andra som då och då tampas med idétorka, tidsbrist och trasslig bokföring.

Charlotta, Klara och Camilla som tillsammans driver företaget Familjesmycken är tre av dem. Klara och Charlotta har jag dessutom en gemensam historia med. Vi gick alla tre på Hellidens Folkhögskola för femton år sedan, jag textil linje och de andra silversmide. Vi upplevde tillsammans  hemlängtan, kärlekssorg, partaj och konstiga hårfärger (när jag tänker efter var det nog mest jag som hade konstig hårfärg, Crème de la Crème-rosa om jag inte minns fel ;) Att nu få jobba ihop igen efter så många år känns fantastiskt! 

Tillsammans har vi tagit fram Crème de la Crèmes senaste produkt, ett halsband som precis som mina andra produkter är uppgraderat återbruk. Grundtanken var ett halsband som skulle bestå av tre olika berlocker på en lång kedja, men givetvis kan man bära berlockerna en och en också. Berlock nummer ett skulle vara en porslinsskärva eller en bit strandglas som fått en öljett och en grov ring i mässing. Nummer två, en bricka i mässing där en gammal spets valsats in i metallen och Crème de la Crème-loggan graverats på baksidan. Den sista berlocken skulle bestå av en sten eller pärla från ett gammalt halsband som gjort sitt, med en pinne i mässing får den ett helt nytt uttryck. Både skärv-berlocken och sten-berlocken har en liten cdlc-bricka i mässing hängande i ringen. Allt är gjort för hand, och allt är unikt, det finns bara en av varje.

Just den här kollektionen ligger mig extra varmt om hjärtat. För några år sedan ärvde jag en stor låda spetsar som kom från min gammelfarmor Ida som levde i början av förra seklet, en gammelfarmor jag är döpt efter. Eftersom jag inte är så mycket för spets, rysch och pysch har den där lådan fått ligga till sig några år. Nu har den äntligen kommit till användning. Varje mässingberlock har en bit av gammelfarmor Idas spetsar invalsat i metallen. Så vackert. Och så roligt att kunna använda dem till något jag tycker om! Halvädelstenarna i berlockerna med mässingpinne kommer från min farmor Gerd som gick bort i somras, 96 år gammal. Porslinsskärvorna, ja de är handplockade av mig :)

Samtliga färdiga berlocker ligger ute i webshopen.

3 kommentarer:

  1. Du kan du, Ida! Åh, vad jag önskar att jag hade en bråkdel av din idébank. Går det kanske att ta lån i den? ;)

    Sedan kan jag ju inte låta bli att bli lite avundsjuk på dina gener - också. Min farmor dog när jag var tre år...

    Älskar, ÄLSKAR historien runt spetsen från din förmoder Ida. Och pärlor på pinne från farmor. Så fint tänkt Och utfört.


    Heja!
    /helena

    SvaraRadera
  2. Och du ska veta Ida vad roligt vi tycker det är, särskilt jag =) Det är en ära att få förvalda gammelfarmors spets. Kram

    SvaraRadera