Fyrtal; sista torsdagen i augusti

Jag hade stora planer för denna sista torsdagen i augusti, men fick lägga det mesta på is när jag knappt kom ur sängen i morse. Jag har aldrig varit med om det tidigare, men lider med alla som råkar ut för det titt som tätt. Ryggskott. Fy hondan! Efter diverse smärtstillande piller kan jag nu med försiktighet röra mig genom rummen, jag tackar min lyckliga stjärna att det är först nästa vecka som F börjar jobba :) Med hopp om att ryggen självläkt tills i morgon bjuder jag på höstens första fyrtal!

* Snygg-Sniff, vår alldeles egna ståtliga Sibiriska katt vaktar trappen ner till trädgården. Eller latar sig om sanningen ska fram. Inte mig emot, hellre en lat katt på trappan än en pigg katt och två döda ekorrar utanför ytterdörren!
* Efter att ha levererat ännu en ljuskrona till Svensk Slöjd i tisdags passade jag på att unna mig en stunds strosande på stan. Att det råder nagellacksfeber den senaste tiden har väl varit svårt att missa, var och varannan dag ligger lackdoften tung över Villa Tallås. Nyaste investeringen blev ett täckande grått från brittiska Butter. Jag lajkar!

* Precis som efter förra årets konstrunda får vimplarna hänga kvar ett tag. Man blir på så himla bra humör när man kommer hem och möts av en lång radda fina vimplar!

* Det ser ut att bli lite äpplen i år också! Med en trädgård full av fruktträd finns det ingen chans att hinna ta hand om alla äpplen, päron och plommon. Vi brukar plocka fram min antika hushållsassistent för att sedan fylla frysen med härligt rosa äppelmos, men det brukar ändå bli kvar hundratals äpplen. Tur att man har vänner utan fruktträdgård som mer än gärna kommer och plockar :)

Pst. Jag funderar på att ha en kundkväll/eftermiddag för Crème de la Crème i september eller oktober. Något gott att äta och dricka, finfina erbjudanden och chans att se produkterna live. Skulle det vara intressant?

Rostigt

Crème de la Crèmes porslinskronor utökas nu med glaskronor. Strandglas samsas med trumlat glas. Barmatsburkar, skumpaflaskor och kristallskålar hänger brevid varandra och påminner om att vardagen är fest och festen vardag. Just denna krona fick rostiga järnringar, älskar kontrasten mellan det rostiga järnet och det skira glaset.

I Måndags gick vi in i den sista veckan med hemma-man och hemma-pappa. Och den första veckan med gympapåsar och frukt i ryggsäcken. Om en vecka börjar inskolningen på dagis av vår bebis som inte är någon bebis längre. Sen är det riktig vardag igen, och förmodligen riktig höst. Både vemodigt och härligt på samma gång.  

Idag fotograferar jag pressbilder och packar ordrar, monterar fat och borrar hål. Jagar en ettåring med linblont hår och plockar leksaker från ett vardagsrumsgolv som snart är fullt igen. En härlig onsdag önskar jag er!

Andra bullar

Ända sedan jag inspirerades av LiseLotte i början av sommaren har jag försökt att skippa kolhydraterna. För de som känner mig låter det ganska otroligt att min karaktär skulle räcka till något sådant, jag menar, jag älskar godis och fikabröd. Och potatis. Och mackor. Men jag bestämde mig, och tro det eller ej, men i takt med att mitt blodsocker blev jämnare mådde jag också bättre. 

Just idag gjorde jag ett undantag. När bulldoften låg tung över Villa Tallås räckte inte ens min karaktär till. En kanelbulle och en vaniljbulle senare känner jag väl att det kanske inte är hela världen heller ;)

På Uttrans konstrunda som går av stapeln nu till helgen ska Crème de la Crème, eller Familjen i Uttran för den som vill, ha café i trädgården. Så förutom att titta, känna och klämma på Crème de la Crèmes sortiment kan man sitta under ett äppelträd och mula bullar. Eller gunga hammock med en kaffekopp i handen. Ni kommer väl?

Kökshandduken med fyrar från norra Norrlandskusten har mina Formex-grannar Viltra gjort. Jag har alltid varit svag för fyrar, och att det just här är fyrar från Norrbotten passar en utflyttad Lulebo som handen i handsken ;)

Fotoutmaning: stilleben

Då och då har jag varit med i en fotoutmaning på Instagram som håller på under augusti. Jag började starkt, men har inte lyckats få iväg några bidrag de senaste dagarna. När jag såg att dagens utmaning var stilleben kunde jag inte låta bli. Jag älskar stilleben. ÄLSKAR. Med en ettåring i huset som når överallt får jag begränsa mina stilleben till hyllor dit en smutsig liten näve inte kan nå, eller som här lägga vackra saker på en bricka som lätt kan flyttas när man anar yrvädret i ögonvrån.

För mig var det som om sommaren tog slut i måndags när vi hade tända ljus vid frukostbordet. Visst  är det fortfarande härliga dagar, men det är en annan luft. Eller? Jag välkomnar sensommaren, eller hösten för den som vill. Längtar efter att lägga lite tid på vårt hus som blivit försummat de senaste månaderna. Rensa bort de där urvuxna barnkläderna, måla den där pallen som väntat flera månader på ett lager vit färg och baka så att doften av nybakt bröd når ända ut på gatan. 

 Nu väntar trötta, smutsiga barn på middag, precis som igår och precis som i morgon.

Mera mattor

Så gjorde jag det igen, kom hem med nya mattor. Tre stycken för att vara exakt. Sedan följde något som man bäst kan kalla en matt-rokad. En stor, sliten men helt underbar ullmatta fick flytta upp till TV-rummet, medan mattan som låg där tidigare fick flytta hem till mamma och pappa. En annan vacker ullmatta med kelim-mönster fick flytta upp till Karlas rum då hon konstaterat att hon minsann också ville ha en. En tredje fick pensioneras och kommer att ligga ute i trädgården under konstrundan. Kvar, utan att få plats någonstans blev två mindre mattor med lång gosig ull, nästan som nya. 

Eftersom jag inte klarar av att låta fina mattor ligga kvar på en dammig loppis tänkte jag att det kanske finns någon där ute som sitter och längtar efter just en sådan här matta. Att lägga innanför dörren, eller kanske nedanför sängen för att ha något varmt och ulligt att kliva ner på när man kliver upp på morgonen. Jag säljer båda mattorna för 450 kronor styck. Den med mest rött i är 104x68 cm, medan den ljusa är 90x57 cm.

Nog om mattor, nu tillbaka till Crème de la Crème-verkstan!

Bye bye Formex

Så var det över för den här gången. Fyra spännande, givande, roliga, men också jobbiga och stundvis lite sega dagar är nu över. Det känns lite märkligt att något man jobbat så länge inför tar slut på några futtiga dagar, både galet skönt och lite vemodigt. Eftersom Crème de la Crème hade en egen monter stod jag liksom där jag stod, jag hann inte se så mycket annat. Tack och lov var det andra som hittade till mig! Tack Annixen, Emma, Helena, skridskoänkan, Anna och alla andra som tog er tid att stanna i min monter, utan er hade det blivit förfärligt långtråkigt!

Eftersom Crème de la Crème var placerad i ett ganska så trist hörn har jag inte så mycket att rapportera om de andra utställarna, men här följer några ord om min egen monter. Produkterna är ungefär de samma som i januari, min plan var att förmedla en annan känsla med min monter den här gången. Till skillnad från det gröna krispiga i vintras ville jag ha en varm känsla av höst den här gången. Rostiga plåtar, oranga detaljer och hemsnickrade möbler av drivved (som släpats hem i takboxen tvärs över Sverige :) var något jag såg framför mig när jag började fundera kring montern. Och så blev det. Dessutom en äkta matta i varma färger, ett blomsterarrangemang gjort av krondill och nypon, en hög gamla böcker och några kilo grönsaker. Jag tror faktiskt att jag fick till både det varma och höstiga, i alla fall hade jag väldans roligt under monterbygget. Så pass roligt att jag ser fram emot nästa gång.

Sen var det det där med halsbandet. Mitt fina fina halsband som jag tagit fram tillsammans med tjejerna på Familjesmycken. Och som precis som med Crème de la Crèmes andra produkter är unika, det finns bara en av varje. I en kulkedja av mässing hänger tre hängen, en slipad skärva av porslin eller glas, en mässingbricka som fått mönstret av en spets jag ärvt av min farfars mor och en sten från ett gammalt halsband. Några prototyper är gjorda, men vi hoppas kunna påbörja försäljningen av dessa smycken senare i höst!

Nu säger jag bye bye Formex och hej till skolstart, fyraårstrots och en springande ettåring. På Crème de la Crèmes agenda står ny hemsida (fortfarande, jag vet), några nya produkter och återförsäljare, ett gäng pressbilder och en nyöppning av webbutiken. Bäst att sätta fart :)

Loppis-LOVE

Det där med att prioritera kanske inte alltid är min starkaste sida. I går när jag var på kaffekoppsjakt kom jag hem med en pall i gustaviansk stil i stället. Jag har liksom så lätt att bli kär i vackra saker, det är som att de ropar på mig och vädjar om att bli räddade från den sunkiga loppislokalen. Och jag är ju inte mer än människa, klart jag räddar en pall i nöd. När jag kom hem så insåg jag att jag var tvungen att fortsätta räddningsaktionen och ta bort pallens trasiga och smutsiga klädsel, det kunde helt enkelt inte vänta. Och när det var gjort var det ju lika bra att sätta på ett nytt tyg. Med en gång. Nu står den i alla fall på plats i hallen och verkar stortrivas. Stolen och bänken som stod här förut fick finna sig i att flytta på sig, så nu gäller det bara att hitta nya platser till dem. Vilka besvär man har ;)

Tänk om jag skulle fortsätta borra de där femhundrafemtioelva hålen i de där sjuhundraförton porslinsskärvorna nu när jag inte har något annat att göra. Och montera de där sjuttiosexton våningsfaten som står occh väntar. Så får det bli.

Trettiosex

I morse vaknade jag ett år äldre och kände att det där med att vara trettiosex inte är så dumt ändå. Och att semestern i stort sett är slut, det är inte heller så dumt. Att just nu i denna skrivande stund ha en man som bakar plommonpaj i köket känns rentutav förträffligt. 

I dag är det precis en vecka kvar tills jag ska börja bygga min monter på Formex, Nordens största inredningsmässa för branschfolk. Samtidigt som jag är grymt taggad finns det en liten oro för att jag inte ska få till det. Att jag inte ska hinna göra färdigt de produkter jag ska ha med, att jag ska glömma att göra ett pressutskick eller att montern helt enkelt inte blir som jag tänkt mig. Men jag tar ett djupt andetag, bockar av mina långa listor, ler när saker går som jag vill och svär lite när det inte riktigt går som jag tänkt. Sen får det bli som det blir, jag har en känsla av att det ändå blir bra till slut!

Annars så fortsätter jag med snabb-bloggandet på Instagram under namnet idacdlc. Att ta ögonblicksbilder med telefonen och slippa rackla med den stora kameran gör gott för inspirationen, det är roligt att fotografera igen. Sakta men säkert känner jag att även suget efter att skriva börjar komma krypande. Det finns hopp för Familjen i Uttran :)