torsdag 6 oktober 2011

Hepp!



Här om dagen fick jag en award av fina Form my backyard. Man tackar! Efter att ha dragit lite på det så kommer svaren här. Nu kör vi!

 Varför började jag blogga? När Flora var bebis och vi lallade omkring hemma kände jag längtan efter att göra något. Göra något med händerna, något vackert, smart eller nytt. Jag kom inte till skott utan funderade på vad det var jag skulle göra. Måla? Sy? Snickra?   Du kan väl börja blogga föreslog min mamma. Blogg var vid den tiden lika med Blondin-Bella för mig, jag hade ingen aning om vilken ocean av inspiration som fanns där ute on the internet! Så jag började blogga. Först lite försiktigt, för att senare under en tid göra nya och ibland flera, inlägg varje dag. Vissa perioder har det knappt blivit något alls, och tanken att ge upp bloggandet har flugit över mig. Men sen har jag bestämt mig för att det får vara så, Familjen i Uttran får vara min brokiga och något ojämna blogg :)

Vilka bloggar följer jag? Ibland knappt någon alls. Tråkigt men sant, men ibland räcker min tid knappt ens till min egen blogg. Ibland hur många som helst. Inredning, kreativitet, snygg layout och vackra fotografier är sådant jag går igång på! Ofta gör jag en snabbvisit hos en hel radda bloggar, mammorna Weronica och Helena är de som hängt med längst. Kommentera är jag urusel på, lovar att jag ska försöka bli bättre!

Favoritfilm? Antalet biobesök de senaste sex åren kan lätt räknas på ena handens fingrar. När jag tänker på favoritfilmer är det lastgamla filmer som Pianot, den blå filmen och Det stora blå som jag först tänker på. Sen dyker det också upp en film som jag inte ens kommer ihåg vad den heter men som jag kommer ihåg att jag tyckte var så himla bra - ett gäng surfande bankrånare med Patrick Swayze i spetsen. Jag var svag för saltstänkta surfare på den tiden :) Som ni förstår verkar mitt närminne vara helt kass, eller så är det så att jag inte sett någon film de senaste tjugo åren...måste vara det första. Framför tv:n sitter jag dock ibland, danska serier är min stora svaghet.

Uppdate: Point break var det ju!

Uppdate 2: Frida! Frida är en av de absolut bästa filmerna jag sett, även om inte den heller är  purfärsk ;)



Favoritfärg? Jag gillar färg överhuvudtaget. Massor av färg till en vit bakgrund. Ceriserosa smäller dock högst, jag älskart :)

Favoritresmål? Just nu känner jag mig inte så knusslig, en resa typ anywhere skulle sitta fint ;) Fram till att Flora föddes reste vi massor, eller åtminstone två gånger per år, sedan har det inte blivit så mycket. Just nu när regnet vräker ner och fukten dryper känns en resa till något varmt plejs lockande. Cape Panwa i Thailand åker jag gärna tillbaka till. Annars är Nya Zeeland ett land jag också gärna skulle besöka igen. Bara det att de har segling som nationalsport istället för hockey :) Shanghai - coolaste storstan jag varit i, Paris - underbart. Ja, ni hör, ingen riktig favorit, men många ställen jag gärna besöker igen.
 

Sen ville Anna-Karin att jag skulle berätta lite om hur min resa som missnöjd sjuksköterska till en gladare egen företagare har varit. Guppig är det första jag tänker på. Från eufori när jag tog mitt modigaste steg och sade upp mig från mitt gamla jobb, till djupa svackor när jag tänker att det här aldrig kommer att gå. Otålighet och panik när man vill att saker ska bli färdiga NU, och man sitter hemma tredje vab-veckan i rad eller väntar på något en andra part måste göra färdigt för att jag ska kunna fortsätta. 

Bloggen har betytt enormt mycket för mitt Crème de la Crèmande. Här har jag kunnat testa idéer, få en uppfattning om vad NI tycker. Just nu samlar jag kraft och nya idéer, smider planer för våren, för då jä...ar :)

Är man trebarnsmamma och egen företagare, och dessutom är gift med en man som jobbar väldigt mycket är det annat som får stryka på foten. Det här med prydligheten och ordningen till exempel. Jag måste prioritera bort något för att hinna, och eftersom städning aldrig har varit min starka sida är det just det som blir lite si och så. Det är tur att man kan köpa sig ur stökigheten (till viss del i alla fall ;)

Nå, det här blev långt. I alla fall längre än vanligt. Jag avslutar med att tacka er som trots dåliga uppdateringar och livstecken från mig ändå tittar in här. Ni gör mig glad. Jätteglad.

Och så skulle man skicka vidare awarden. Så svårt, många har redan fått den. Puffar den vidare till fina och för mig ganska nyupptäckta bloggarna Seventeen doors och Mary made this.

7 kommentarer:

  1. Rolig läsning!:) Hoppas det fortsatt går bra för dig med CDLC! Tycker det är fantastiskt driftigt att dra igång ngt sådant mitt i mamma-livet. Kram

    SvaraRadera
  2. Tack snälla fröken Ida som hjälpte mig att starta upp Skridskoänkan!
    Det var ju genom dig allt började , hade inte T presenterat din blogg hade jag aldrig fastnat. På gott och ont kan tilläggas för det här med ordning hos mig är det också lite si och så med.

    Hurra för dig som orkar köra på helt i din egen stil!

    Snygg bild från kyrkan, kram från mig bänkraden bakom dig.

    SvaraRadera
  3. Å tusen tack!! Det betyder ju så mycket som relativt ny bloggare, med positiv feedback!
    Kram Ulrika
    p.s. Jag har samma filmer.. :) Det var nog där någonstans filmintresset var på topp!

    SvaraRadera
  4. Oj vad glad jag blev nu! Tack snälla! Vad kul att få hitta hit!
    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  5. Hej fina du!
    Jg ville bara tala om att jag med stor säkerhet gav ditt bidrag min röst ;) Din moodboard var så inspirerande!!!!

    Kram Tina

    SvaraRadera
  6. Vi har en ny tjej på jobbet, och hon har köpt saker av dig. Kul att du är kändis!
    /Charlotta

    SvaraRadera
  7. Kul att läsa dina svar! Roligt att det var din mamma som fick dig att börja blogga! Och jättekul att få höra mer om företagarlivet mitt i det andra.
    Hoppas vi båda ressvältfödda får oss en liten tur snart!

    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera