Jag erkänner, jag är periodare. Vissa veckor lever jag ett dekadent liv med kanelbullar till frukost och äppelpaj till lunch, andra veckor är jag sundheten själv ;) I sommar har F slagit alla rekord i huslighet och bakat bullar i parti och minut. Till allas vår förtjusning så klart, men när jag inser att jag är tyngre nu än ett par dagar efter förlossningen lockar inte bullarna lika mycket längre. Dessutom känner jag att våra barn måste lära sig äta nyttigare mat, att det finns annat än färdigköpta köttbullar och fiskpinnar.
Ni som följt mig ett tag vet att jag fick en hang up på smoothies redan i våras. Gärna både morgon, middag och kväll. Nu har jag avanserat från bär och börjat blanda i grönsaker i mina lunchdrinkar. Äckligt? Nej, inte det minsta! Det är så gott att man gärna tar två när man ändå håller på. Till och med Karla som tycker att det mesta är blä och konstigt, och som inte skulle ta i en broccolikvist med tång, sveper utan vidare en grön drink :) Prova vetja, ni kanske också fastnar i smoothieträsket :)
Vad skriver man om när hjärnan är fylld av bröstmjölk och kom-ihåg-måsten? Högar av smutstvätt och vardagsmatbryderier? Dagarna försvinner i expressfart och veckorna med dem, vårt långa sommarlov är slut och det har blivit vardag igen. Vemodigt, men ändå ganska skönt. Äpplena börjar mogna på träden och terminens första förkylning har drabbat tre av fem familjemedlemmar. Ibland tänker jag att jag ska ta föräldraledigt från bloggen ett par månader, men sen tänker jag att det får bli som det blir. Att underbart både kan vara kort och komma sällan. Eller så återvänder inspirationen tillsammans med vardagens rutiner, kanske börjar Familjen i Uttran blomstra och får uppleva en andra vår ;)
I helgen har Uttrans konstrunda gått av stapeln. För fjärde året i rad ställer konstnärer och konsthantverkare ut sina alster i sina hem, jag var med för första gången i år. Med trädgården stylad som tillfälligt showroom välkomnade jag besökarna denna soliga med ack så blåsiga helg. Det var fantastiskt roligt att träffa både gamla CdlC-kunder och de som aldrig stött på mitt återbruk tidigare. Nu återstår att ta bort sålda produkter ur butiken och lägga ut några nya betongfat som såg dagens ljus förra veckan.
Nu - tillbaka in i mjölkdimman :)
Tack tack för era fina kommentarer från förra inlägget! Det är något speciellt när man kan se slutet på ett projekt som följt med en så pass länge, när man löst klurigheter och fått till det så där som man vill. Man blir taggad som tusan att göra mer, hitta på nytt och få till det igen! För även om jag blir glad när mina saker blir som jag tänkt mig, så blir jag ännu gladare när jag ser att ni också tycker om dem!
Så här i slutet av sommaren, detta år som än en gång skulle bli trädgårdens år, inser jag att det börjar bli bråttom om vi ska hinna shapa up vår djungel innan snön kommer. Vid närmare eftertanke får det nog vänta till nästa år.
Jag försjunker i växthusinspiration medan F gör punktinsatser utanför knuten. Vårt blivande växthus (som jag mer ser som ett orangeri :) kommer att byggas ihop med vårt trädgårdsskjul. När vi var på Gotland för ett par veckor sedan besökte vi Fide fajans. Själva butiken låg just i ett sådant glashus jag vill ha! Vacker keramik, slingriga växter och druvor som hänger i klasar - lovely! När det kommer till vindruvor så har vi faktiskt redan det. Vinbladen växer i vackra revor från husgrunden upp till vår altan, nu börjar även klasarna med druvor att mogna. För en utflyttad norrbottning som mig känns vindruvsplockning från solstolen oerhört exotiskt!
Gatstenen intill den nya trappan är snart färdiglagd. Jag drömmer om rosor och en rad med buxbom intill stenläggningen. I terasseringen intill trappan ska det växa massor av lavendel och jätteverbena, riddarsporrar och flox. Tanken är också att barnen ska få varsin pallkrage i den mittersta terassen där de kan odla vad de vill. Karla ska odla morötter och Flora geléhallon :) Kanske kanske börjar vi plantera lite nu innan sommaren tar slut, har vi tur så rear dom både lavendel, rosor och buxbom på de stora blomsteraffärerna nu i augusti.
Jag finns kvar, även om min närvaro här på bloggen kommer stötvis och kanske inte så ofta. Att vara bebismamma igen är ljuvligt men tidskrävande. Nu börjar vi dock få fason på våra dagar. Jag lär mig läsa Rufus så jag vet vad han menar när han grymtar eller skriker, han lär sig upptäcka världen. Då och då mellan matningar och blöjbyten så jobbar jag lite;)
Kommer ni ihåg den här? Trots att det inte blev några vidare bilder denna regniga augustidag när ljuset lyser med sin frånvaro, och att det fortfarande är några detaljer som saknas innan min ljuskroneprototyp är helt klar, kan jag inte låta bli att ge er en exklusiv förhandstitt :) Jag tycker verkligen om kontrasten mellan de svetsade stålringarna med rostfläckar och tumavtryck, och det sköra porslinet! Den kornblå textilsladden och den nakna glödlampan i porslinssockel är andra detaljer jag är nöjd med. Senare i höst kommer ytterligare en modell av ljuskrona, denna utan elektriskt ljus.
Fyra veckor och en dag. Så gammal har vår bebis-Rufus redan blivit. Idag firar vi att han passerat sin födselvikt med några gram. Efter att ha helammat Karla utan några som helst problem trodde jag nog att det skulle vara så. Att det där med amning var en baggis. Nu vet jag bättre. Både Flora och Rufus har varit rätt små, de har varit slöa från början och har haft svårt att gå upp i vikt. Flora leder miniligan och fick gul som en apelsin av gulsot sondmatas på neonatalen några veckor innan vi fick åka hem. När vi kom hem fortsatte jag att pumpa. Jag pumpade och flaskmatade, att amma lärde hon sig aldrig. Rufus fick från början tillmatas med mjölkersättning då han gick ner alldeles för mycket i vikt. Så fort jag lade honom vid bröstet så somnade han. Att börja dribbla med ersättning från början är döden för amningen, nu när han har piggat på sig räcker inte bröstmjölken till. Jag ammar och pumpar, pytsar till med ersättning och ammar igen. Jag har lovat mig själv att bara hålla på så här så länge det känns bra, att inte lägga någon som helst prestige i att amma eller inte. Men än så länge ger jag det en chans, jag fortsätter att amma och pumpa....
* Nu var det några dagar sedan dynorna användes. Jösses vad det regnade igår! I morse hittade jag mina fina röda Dockstatofflor under bordet på altanen. Frågan är om de någonsin blir sig lika igen, om så är nästa fråga hur länge det tar för dem att torka.
* Loppisskyltarna avlöste varandra längs Gotlandsvägarna, vi stannade på ett par. Så här i slutet av säsongen kändes det som om det mesta var utplockat, men några fina gamla böcker fick följa med hem. Höstens godnattsagor är räddade.
* Karla som tidigare har tyckt att det varit läskigt att bada i havet har i sommar visat att hon är en riktig badnymf. I söndags struntade hon i att solen inte sken och att vågorna blåste höga vid Ljugarn :)
* Man kan kanske tycka att jag inte behöver mer porslin, men ibland är det svårt att låta bli. Förutom Swedish Grace-assietterna i ljusblått som jag fick i födelsedagspresent har jag faktiskt köpt resten själv. En skål från Fide Fajans, ett loppisfat från Rörstrand och sommarens bästa fynd - Adam. Sex stora assietter och sex små för trettio kronor styck :)
Efterlysning!
Malin som mejlade mig angående skinnarmbanden i måndags, var snäll och mejla mig igen! En treåring i kombination med en touchmobil kan ha förödande konsekvenser. En månads jobbmejl raderades på mindre än trettio sekunder :(
Trots att jag kommer att vara delvis föräldraledig ett bra tag till och att F har semester fram till den första september kändes det som vardag i dag. Luften var svalare och för karla var det dags för första dagen på fritids, tänka sig att vi snart har en skoltjej! Jag ska också börja skolan, säger Flora. Kanske i smyg då, precis som Lotta på Bråkmakargatan, som har fler likheter än en med vår treåring :) Med skolstart och sensommar kommer lusten att ordna, ändra och sortera här hemma. Jag börjar med de ouppackade väskorna från helgens Gotlandstripp...
En genomgång av frysboxen i källaren och en sista avplockning av bärbuskarna i trädgården resulterade i en påse körsbär, ett par liter röda vinbär, en bunke krusbär och några björnbär. I senaste numret av Gård och torp fanns ett gammalt recept på blandsylt som hade gjort självaste Kajsa Varg rättvisa - man tager vad man haver. Galet mycket socker, men ack så gott på en pannkaka eller i en skål med yoghurt :)
Så var jag äntligen av med min Gotlands-oskuld! I början på veckan började det bli märkbart att vi tillbringat hela sommaren hemma. Samtliga familjemedlemmar började gå varandra på nerverna och rastlösheten var ett faktum hos såväl föräldrar som döttrar (Rufus var nog den ende som var någorlunda nöjd).
Vi drar till Gotland, utbrast F efter att ha avstyrt ännu ett bråk mellan systrana. Eftersom det är jag som brukar stå för det impulsiva i vår familj blev jag ganska förvånad, men inte desto mindre glad!
Nu efter tre dagar på ön har vi hunnit med att bo på ett jättetrevligt pensionat i en ombyggd skola, ett loppigt vandrarhem där vattnet i kranen luktade dy och rummet var lika stort som en medelstor resväska (ändå topp 1 enligt döttrarna då det fanns både kaniner, ankor och hundvalpar där), och ett pensionat som ger mig pizzeriavibbar. Jag har även provat på att strandamma i ett solskyddstält i styv kuling (både jag, Rufus och tältet höll på att blåsa bort), ätit underbart goda galetter på creperiet i Hablingbo, tittat in hos Fide Fajans och ätit födelsedagsmiddag på pizzeriapensionatet (fläsknoisette, pommes och bea :)
Eftersom jag glömde både min dator och kamerans kortläsare så blir detta ett bildlöst inlägg. Inte heller hann jag scanna in Brownie Bart som vimlar i senaste numret av Elle Interiör innan vi kastade oss på Gotlandsbåten, men titta in hos Helena för en glimt. Nu ska jag fortsätta fira min födelsedag med en hungrig bebis, en trött man, sovande döttrar och Agent 007.
