Spontansemester när den är som bäst

Så var jag äntligen av med min Gotlands-oskuld! I början på veckan började det bli märkbart att vi tillbringat hela sommaren hemma. Samtliga familjemedlemmar började gå varandra på nerverna och rastlösheten var ett faktum hos såväl föräldrar som döttrar (Rufus var nog den ende som var någorlunda nöjd).

Vi drar till Gotland, utbrast F efter att ha avstyrt ännu ett bråk mellan systrana. Eftersom det är jag som brukar stå för det impulsiva i vår familj blev jag ganska förvånad, men inte desto mindre glad!

Nu efter tre dagar på ön har vi hunnit med att bo på ett jättetrevligt pensionat i en ombyggd skola, ett loppigt vandrarhem där vattnet i kranen luktade dy och rummet var lika stort som en medelstor resväska (ändå topp 1 enligt döttrarna då det fanns både kaniner, ankor och hundvalpar där), och ett pensionat som ger mig pizzeriavibbar. Jag har även provat på att strandamma i ett solskyddstält i styv kuling (både jag, Rufus och tältet höll på att blåsa bort), ätit underbart goda galetter på creperiet i Hablingbo, tittat in hos Fide Fajans och ätit födelsedagsmiddag på pizzeriapensionatet (fläsknoisette, pommes och bea :)

Eftersom jag glömde både min dator och kamerans kortläsare så blir detta ett bildlöst inlägg. Inte heller hann jag scanna in Brownie Bart som vimlar i senaste numret av Elle Interiör innan vi kastade oss på Gotlandsbåten, men titta in hos Helena för en glimt. Nu ska jag fortsätta fira min födelsedag med en hungrig bebis, en trött man, sovande döttrar och Agent 007.