tisdag 4 maj 2010

Grejer jag gillar när jag tycker synd om mig själv

Sicken tur att vi har flera dagar kvar innan vi ska åka hem, annars hade jag ju missat hela grejen med att åka till fjällen. Med snoret kom även hostan, och vips var min röst som borta med vinden. Varför pratar du så konstigt?, frågar Karla. Jag förklarar halvviskande att jag tappat rösten. Var då? undrar hon då. Ja, inte vet jag, men jag måste ha tappat den i ett väldigt djupt hål för den är borta med besked ;) Nåja, utsikten från sjukstugan är i alla fall femstjärnig. Dessutom kan jag roa mig med att fundera på vilka nya investeringar jag nu kan göra med alla pengar jag sparat in på liftkort de senaste dagarna.

Campo de Fiori är ett företag på andra sidan Atlanten som säljer krukor och annat för trädgården med det där lilla extra. De färdiga lerkrukorna grävs ner i jorden för att få den patina som kännetecknar många av deras produkter. Jag tycker om krukorna Poppy planters med form av vallmons frökapsel, som mer än gärna skulle få stå i vår vildvuxna trädgård.

I en bokhylla här hittade jag Damernas Värld nr 5, där jag föll handlöst för de ihopvikbara ballerinaskorna från Redfoot. Lagom till premiären av Sex and the city 2 lanseras sex olika ballerinaskor med glammig SATC-förpackning. Själv fastnade jag för ett par turkosa i loafersmodell som jag försökte klicka hem för en stund sedan, bara för att inse att jag inte hade med min bankdosa som man tydligen måste ha nuförtiden när man tröstshoppar på nätet ;)

Senaste halvåret har jag knappt hunnit öppna en bok. Periodvis är jag en bokslukare med travar av böcker som avlöser varandra på bordet brevid sängen. Nu har jag precis börjat på den första boken i Stephenie Meyers Twilightserie, Om jag kunde drömma. Jag har fått för mig att jag inte tycker om böcker och filmer med övernaturliga inslag, men efter att ha fastnat rejält i True Blood-träsket ska jag ge även denna en chans ;) Annars känner jag mig, som motvikt till påhittade vampyrer, rätt sugen på Patti Smiths självbiografi Just kids, som handlar om åren med fotografen Robert Mapplethorpe i New York, innan de båda blev kända.


Hemma hos oss ligger det småpryttlar lite överallt, i en keramikfisk på hallbyrån, i ett blomfat i köksfönstret, i en liten silverpokal på leksaksskåpet - ja ni förstår :) En Vitriini på mitt sängbord kunde få innehålla örhängena, nappen och kindereggbilen som annars ligger där och skräpar.

4 kommentarer:

  1. Stackare!
    Attans otur du har. Tröstshoppa lite när du kommer hem så känns det bättre.

    LiseLotte

    SvaraRadera
  2. Hoppas du blir bra snart! Himla kul blogg att titta på! Särskilt när jag ser Patti Smith's bok. Har precis läst den och kan verkligen rekommendera den! /Annika

    SvaraRadera
  3. LiseLotte: Ja, jag känner mig lite lätt otursförföljd! Idag ska jag i alla fall ge mig upp i backen för första gången den här veckan, solen lyser från klarblå himmel och det är vindstilla ute :) Appropå att tröstshoppa så impulsköpte jag ett par jeans igår. Åhå, har du köpt ett par skejtarjeans, utbrister min lillasysters sambo. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska känna mig cool eller patetisk ;)

    Susanne: Tack! Idag börjar det faktiskt kännas lite bättre :)

    Annika: Vad roligt att du hittat hit, vad glad jag blir! Boken ska absolut läsas när jag kommer hem!

    SvaraRadera