Sista fyrtalet från Uttran

På denna farsdag väljer jag att publicera det sista fyrtalet, och förmodligen det allra sista inlägget från Familjen i Uttran över huvud taget. Varför det blev just idag, det vet jag inte riktigt, men det kändes viktigt att knyta ihop säcken innan jag säger adjö till den här bloggen för alltid.

Om några veckor lämnar vi Villa Tallås i Uttran för en Villa Furuborg på en plats med annat namn. Att flytta till ett nytt (men ändå äldre) hus känns, trots att vi renoverat upp och bott in oss i vårt hundra år gamla Uttran-hus de senaste  sju åren, fantastiskt spännande. Så pass spännande att jag faktiskt funderar på om tiden inte snart är mogen för en ny blogg med ett nytt namn. Att få dela de senaste årens husresa (för att inte tala om resan som trebarnsmamma och egenföretagare) med mina bloggläsare har varit en ynnest som jag har saknat allteftersom det har blivit glesare mellan blogginläggen. Tiden som är kvar fram till jul kommer att vara fullspäckad med jobb och packning av flyttkartonger, men sen när dagarna börjar bli ljusare igen hoppas jag kunna presentera vårt nya hem och min nya blogg.

* I fredags var stylist Klara markbåge här tillsammans med den otroligt begåvade fotografen Mattias Ermanbrix för att göra ett hemmahos-reportage. Eftersom Villa Tallås aldrig har varit så spotless som till försäljningen känns det roligt att det hanns med ett reportage innan vi flyttar. En maffig bukett med tistlar, blåbärsris och vita rosor fick pryda bordet i glasverandan tillsammans med de senaste ljusstakarna från Creme de la Creme.
* I julas fick jag en I-pad för att lätt kunna visa produktbilder när jag besöker kunder. Den "pääden" ,som Rufus säger, har mer blivit någon slags allmän egendom som använts till allt från spel där man kliar härmande katter på magen, till slösurfande och Facebookande. När Rufus fick en egen "pääd" var lyckan fullkomlig (både för mig och honom ska väl tilläggas). Med greppvänliga kanter och barnvänligt innehåll funkade den nya "pääden" utmärkt som förströelse på pottan :)
* Det är mycket kojor nu. Jag plockar kuddar, filtar och klädnypor från golvet och barnen plockar tillbaka dem. Under bord stolar och soffor bäddas det för människor och djur, har man tur kan man bli bjuden på en fika under filtarna.
* Alltså det där med stilleben kan jag inte få nog av! Att få pilla med några få saker på en liten yta i vårt hus är rent utav meditativt. Går dessutom att variera i det oändliga.

Ok, då säger jag bye for now. Jag finns fortfarande på Instagram som Idacdlc och på Creme de la Cremes facebook-sida. Men som sagt, planer finns på en ny blogg, precis som denna kommer den att sakna en röd tråd utan hejvilt blanda ungar, design och hus!

Framåt!

När jag stod vid diskbänken och borrade mina första tallrikar 2009 kunde jag knappast tro att jag några år senare skulle ha återförsäljare i Skandinavien, Europa och Asien. Om någon hade sagt att jag dessutom skulle vara både trebarnsmamma och pojkmamma hade jag nog skrattat ihjäl mig. Så det kan bli. Jag känner mig ödmjuk, lycklig och privilegrad över att jag har fått följa min dröm och att min bebis Crème de la Crème precis som mina andra barn vuxit och blivit större. Tack alla ni som peppat och trott på mig under årens lopp, love you!

Så här precis en vecka efter Formex-mässans första dag har jag samlat ihop nästan alla lösa trådar och försökt göra upp en plan över vårens arbete. Det är inte helt lätt, men jag börjar inse att jag faktiskt inte kommer att kunna göra allt själv. Det första jag ska lämna bort är min ångestfyllda bokföring med skrynkliga kvitton som ger mig konstant dåligt samvete. Sen får vi se, som det ser ut nu skulle jag även behöva lämna bort delar av produktionen för att jag ska kunna leverera och växa så mycket som jag vill. I vår kommer Crème de la Crème att vidga sina vyer med återförsäljare i såväl Sydkorea, som i Japan och Tyskland.
 
Nu gäller det bara att få iväg alla beställningar! Först ut är Mora Hotell och spa som ska ha både ljuskronor och ljusstakar till sin uphottade à la carte matsal. Det vill till att mina snoriga kraxkråkor till barn blir friska snart så att jag kan borra och slipa istället för att torka rinnande näsor! Vabruari var det någon som skrev om denna kalla men vackra månad, verkar passa in väldigt bra på Familjen i Uttran. Jag springer som en iller mellan kakelugnarna och drömmer om ljumma dagar på en ö i Medelhavet, medan barnen koftklädda leker på våra tjocka mattor.

Med hopp om varmare, friska dagar!

För hand

För andra gången ska jag ställa ut Crème de la Crème i en Next step-monter på Formex. Att bygga en monter kan vara bland det roligaste som finns, men även det svåraste. Det gäller att synas, och att själva montern stämmer överens med de saker man ställer ut. Hittills har jag utgått från Formex egna trendteman för att kicka igång kreativiteten. Nu i januari heter temat Fresh, vilket onekligen känns just fräscht efter veckor av decembermörker.

Än så länge har jag bara skissat upp montern i mitt eget huvud, men jag kan se framför mig hur den ska se ut. Nu gäller det bara att lyckas förmedla den bilden till käraste F så att han kan börja hjälpa mig att snickra på rekvisitan ;)

Ps. Appropå veckor av sjuka barn före jul, detta år började inte mycket bättre. Efter ett friskt jullov geggade Rufus ögon igen lagom till första dagisdagen. Hepp.