Att ta en liten minisemester innan man ska ha sin riktiga semester är underskattat. I morse, tio i fem för att vara exakt, gick båten mot Gotland. Min plan att barnen skulle sova i bilen på väg till Nynäshamn misslyckades, så även att vi skulle kunna bädda ner dem i varsin sovsäck ombord på båten. Summan av kardemumman blev att vi i förmiddags hade tre barn, varav en sovit ungefär fyrtio minuter, och två inte alls, sedan väckarklockan ringde klockan tre på natten. Dessutom var både mamman och pappan vindögda av trötthet. Det var kritiskt ett tag vid elva-rycket när smockorna hängde i luften, men sedan var det bara som om alla slappnade av. Flora somnade i bilen på väg till stranden och Rufus på vägen därifrån. Karla som sett ut som en citron hela morgonen lyckades på något mirakulöst sett vända dagen till en toppendag. Till och med mamman och pappan piggade på sig tillräckligt för att njuta av solen som lyst från klarblå himmel hela dagen :) På onsdag styr vi kosan tillbaka till stan för att jobba några dagar till, men det är då. Just nu har i två hela dagar kvar av ö-liv!
Ingen har väl missat att bloggandet hos familjen i Uttran går lite trögt just nu. Det känns liksom lite omständigt. Lite bökigt. Sedan ett par dagar har jag dock upptäckt något nytt. Instagram. Jag är helt såld, det är ju så enkelt! Och vad bra det blir! En slags sommarblogg som Weronica så passande kallade det. Jag kommer fortfarande att göra inlägg här, men för er som vill ha snabbare, kortare uppdateringar så heter jag idacdlc på Instagram.
