Ibland gäller det att tänka efter lite. Vad som är värt att ha dåligt samvete över och vad som är värt att kämpa till hundratio procent för. Den här veckan har mannen i huset tillbringat på sydligare breddgrader medan vi andra huttrat i grått novemerväder (fast nu skiner i och för sig solen). Jag åkte på en dunderförkylning i mitten av veckan och insåg att inte ens jag, som ändå har antydningar till superkrafter klarar allt ;) Bara att klä på tre barn och få iväg dem till dagis och skola i tid, att se till att det finns rena kläder i garderoberna och mjölk i kylskåpet är banne mej en bedrift. Att sedan driva ett företag med allt som det innebär känns i alla fall denna vecka som överkurs. Droppen blev när jag såg att Fabrikens torsdagstema denna vecka var textilier och mattor. Jag ÄLSKAR textilier och mattor men kände att det helt enkelt inte gick, jag förmådde inte ens att ta fram kameran.
Så nu tar jag semester. Inte från man och barn (även om det inte heller skulle vara så dumt några dagar). Crème de la Crème kan jag ju inte lämna i sticket nu när mina återförsäljare vill fylla på förråden inför julhandeln. Nej, jag tar semester från Familjen i Uttran. I alla fall fram till jul, den här bloggen har blivit alldeles för mycket ett dåligt samvete, och det är den inte värd. Dessutom har jag ju hittat ett annat ställe att hänga på. Ett ställe där jag inte behöver öppna min dator, eller ta fram storkameran och redigera bilderna i photoshop innan jag publicerar ett inlägg. Fort går det, och det blir faktiskt ganska bra ändå. Så, fram till dess att dygnet får mer än tjugofyra timmar (eller till att andan faller på) så hittar ni mig här, jag hoppas att vi ses!
* Crème de la Crémes nya ljusstakar - kaffekopp på len betongpuck. Perfect match mellan skört och hårt.
* Krasslig Karla fick stanna hemma från skolan idag. Ibland är det skönt att för mig få ensamtid med henne, och för henne att slippa konkurrera om uppmärksamhet med småttingarna.
* Nu är det på plats i hallen, vårt vackra blocket-skåp! Nu när F kommer hem från Espana hoppas jag att vi ska få klart det där sista i vår hall/toarenovering, det där sista som så ofta lyckas förvandlas från provisorium till något permanent.
* Idag kapitulerade jag. Jag som inte brukar jula till det alls före första advent har idag lyssnat på julmusik och fotat juliga produktbilder, allt för att överleva allt det grå.
