Sista fyrtalet från Uttran

På denna farsdag väljer jag att publicera det sista fyrtalet, och förmodligen det allra sista inlägget från Familjen i Uttran över huvud taget. Varför det blev just idag, det vet jag inte riktigt, men det kändes viktigt att knyta ihop säcken innan jag säger adjö till den här bloggen för alltid.

Om några veckor lämnar vi Villa Tallås i Uttran för en Villa Furuborg på en plats med annat namn. Att flytta till ett nytt (men ändå äldre) hus känns, trots att vi renoverat upp och bott in oss i vårt hundra år gamla Uttran-hus de senaste  sju åren, fantastiskt spännande. Så pass spännande att jag faktiskt funderar på om tiden inte snart är mogen för en ny blogg med ett nytt namn. Att få dela de senaste årens husresa (för att inte tala om resan som trebarnsmamma och egenföretagare) med mina bloggläsare har varit en ynnest som jag har saknat allteftersom det har blivit glesare mellan blogginläggen. Tiden som är kvar fram till jul kommer att vara fullspäckad med jobb och packning av flyttkartonger, men sen när dagarna börjar bli ljusare igen hoppas jag kunna presentera vårt nya hem och min nya blogg.

* I fredags var stylist Klara markbåge här tillsammans med den otroligt begåvade fotografen Mattias Ermanbrix för att göra ett hemmahos-reportage. Eftersom Villa Tallås aldrig har varit så spotless som till försäljningen känns det roligt att det hanns med ett reportage innan vi flyttar. En maffig bukett med tistlar, blåbärsris och vita rosor fick pryda bordet i glasverandan tillsammans med de senaste ljusstakarna från Creme de la Creme.
* I julas fick jag en I-pad för att lätt kunna visa produktbilder när jag besöker kunder. Den "pääden" ,som Rufus säger, har mer blivit någon slags allmän egendom som använts till allt från spel där man kliar härmande katter på magen, till slösurfande och Facebookande. När Rufus fick en egen "pääd" var lyckan fullkomlig (både för mig och honom ska väl tilläggas). Med greppvänliga kanter och barnvänligt innehåll funkade den nya "pääden" utmärkt som förströelse på pottan :)
* Det är mycket kojor nu. Jag plockar kuddar, filtar och klädnypor från golvet och barnen plockar tillbaka dem. Under bord stolar och soffor bäddas det för människor och djur, har man tur kan man bli bjuden på en fika under filtarna.
* Alltså det där med stilleben kan jag inte få nog av! Att få pilla med några få saker på en liten yta i vårt hus är rent utav meditativt. Går dessutom att variera i det oändliga.

Ok, då säger jag bye for now. Jag finns fortfarande på Instagram som Idacdlc och på Creme de la Cremes facebook-sida. Men som sagt, planer finns på en ny blogg, precis som denna kommer den att sakna en röd tråd utan hejvilt blanda ungar, design och hus!

Framåt!

När jag stod vid diskbänken och borrade mina första tallrikar 2009 kunde jag knappast tro att jag några år senare skulle ha återförsäljare i Skandinavien, Europa och Asien. Om någon hade sagt att jag dessutom skulle vara både trebarnsmamma och pojkmamma hade jag nog skrattat ihjäl mig. Så det kan bli. Jag känner mig ödmjuk, lycklig och privilegrad över att jag har fått följa min dröm och att min bebis Crème de la Crème precis som mina andra barn vuxit och blivit större. Tack alla ni som peppat och trott på mig under årens lopp, love you!

Så här precis en vecka efter Formex-mässans första dag har jag samlat ihop nästan alla lösa trådar och försökt göra upp en plan över vårens arbete. Det är inte helt lätt, men jag börjar inse att jag faktiskt inte kommer att kunna göra allt själv. Det första jag ska lämna bort är min ångestfyllda bokföring med skrynkliga kvitton som ger mig konstant dåligt samvete. Sen får vi se, som det ser ut nu skulle jag även behöva lämna bort delar av produktionen för att jag ska kunna leverera och växa så mycket som jag vill. I vår kommer Crème de la Crème att vidga sina vyer med återförsäljare i såväl Sydkorea, som i Japan och Tyskland.
 
Nu gäller det bara att få iväg alla beställningar! Först ut är Mora Hotell och spa som ska ha både ljuskronor och ljusstakar till sin uphottade à la carte matsal. Det vill till att mina snoriga kraxkråkor till barn blir friska snart så att jag kan borra och slipa istället för att torka rinnande näsor! Vabruari var det någon som skrev om denna kalla men vackra månad, verkar passa in väldigt bra på Familjen i Uttran. Jag springer som en iller mellan kakelugnarna och drömmer om ljumma dagar på en ö i Medelhavet, medan barnen koftklädda leker på våra tjocka mattor.

Med hopp om varmare, friska dagar!

För hand

För andra gången ska jag ställa ut Crème de la Crème i en Next step-monter på Formex. Att bygga en monter kan vara bland det roligaste som finns, men även det svåraste. Det gäller att synas, och att själva montern stämmer överens med de saker man ställer ut. Hittills har jag utgått från Formex egna trendteman för att kicka igång kreativiteten. Nu i januari heter temat Fresh, vilket onekligen känns just fräscht efter veckor av decembermörker.

Än så länge har jag bara skissat upp montern i mitt eget huvud, men jag kan se framför mig hur den ska se ut. Nu gäller det bara att lyckas förmedla den bilden till käraste F så att han kan börja hjälpa mig att snickra på rekvisitan ;)

Ps. Appropå veckor av sjuka barn före jul, detta år började inte mycket bättre. Efter ett friskt jullov geggade Rufus ögon igen lagom till första dagisdagen. Hepp.

Turbojul

Snipp snapp snut så var julen slut. I alla fall om jag år bestämma. Hela december och åtminstone halva november längtar jag efter julen så att det gör ont i mig, brassar julmusik och blir hög på doften av pepparkakor och glögg. Så kommer annandag jul, och jag vill inget hellre än att slänga ut julgranen. Hela julkonceptet med dess tillbehör och dofter känns plötsligt unket och gammalt. 

Och då hör till saken att denna jul ändå har varit någon slags turbovariant. Adventsfrosseriet liksom försvann i snoriga barn och massor av jobb. Sjukdomar i december borde förbjudas eftersom barnen ska skutta runt i luciakläder och baka pepparkakor medan mammorna och papporna förväntas glacera revbensspjäll och rimma på paket. Eller? 

I vilket fall ser jag fram emot nytt år och nya utmaningar. Vissa utmaningar måste börja förberedas redan nu. Insåg just att det bara är drygt två veckor kvar till Formex-mässan som jag ska vara med på för tredje gången. Dessutom ska fem ljuskronor och tjugosex ljusstakar levereras till Mora hotell och spa någongång i samma veva. Hur det rent praktiskt ska gå till vet jag inte riktigt, men håller vi oss bara friska så löser det sig nog. Det brukar göra det.

Hur det blir med bloggandet under det nya året vet jag inte riktigt. Min förhoppning är att det ska finnas tid och lust, säkert är dock att det kommer att finnas fler och tätare uppdateringar här inne.

Vi skippade de vanliga lussekatterna i år till förmån för saffransbullar med fyllning av apelsin och vit choklad. Dessvärre finns det fortfarande kvar några påsar i frysen, får se till att göra slut på dem så att vi kan börja ett sundare liv nästa år. Kan bli lite svettigt att äta upp dem tills på tisdag, men bullar till middag kanske skulle vara ett uppskattat inslag i jullovslunken?

Årets absolut bästa juldekoration måste bli den stora grenen trollhassel jag hängde ovanför bordet i glasverandan. Porslinsmedaljonger från CdlC, små julgranskulor i silver, polkagriskäppar och ett par ledslingor blev pricken över i!

Hur glad blir man inte när man fredagen före julafton när man fortfarande inte har köpt några julklappar och det dimper ner ett paket med Sylvanian Families i brevlådan. Karla och Flora älskar att leka med sina små djur, Petshopar samsas om utrymmet i det gamla dockskåpet med tigrar och kaniner från Sylvanian Families. Den här musfamiljen med tillbehör var mer än välkommen!

Julpynt har aldrig varit min starkaste sida, men när det kommer till julblommor kan jag inte få för mycket! Jag skippar de traditionella julgrupperna och satsar på yberpampiga buketter med snittblommor istället. I hallen hänger uppochnervända amaryllisar i de fyra spröjsade fönstren, medan hyacintdoften fortfarande ligger tung i köket. Jag är väl lite knäpp, men nu längtar jag efter krokus och pärlhyacinter :)

Ljuskronor, ljusstakar och våningsfat som snart ska lämna Uttran kommer att bäddas ner i skrynkligt julklappspapper. Här återvinner vi så gott som allt :)

Fyrtal; Bye for now

Ibland gäller det att tänka efter lite. Vad som är värt att ha dåligt samvete över och vad som är värt att kämpa till hundratio procent för. Den här veckan har mannen i huset tillbringat på sydligare breddgrader medan vi andra huttrat i grått novemerväder (fast nu skiner i och för sig solen). Jag åkte på en dunderförkylning i mitten av veckan och insåg att inte ens jag, som ändå har antydningar till superkrafter klarar allt ;) Bara att klä på tre barn och få iväg dem till dagis och skola i tid, att se till att det finns rena kläder i garderoberna och mjölk i kylskåpet är banne mej en bedrift. Att sedan driva ett företag med allt som det innebär känns i alla fall denna vecka som överkurs. Droppen blev när jag såg att Fabrikens torsdagstema denna vecka var textilier och mattor. Jag ÄLSKAR textilier och mattor men kände att det helt enkelt inte gick, jag förmådde inte ens att ta fram kameran. 

Så nu tar jag semester. Inte från man och barn (även om det inte heller skulle vara så dumt några dagar). Crème de la Crème kan jag ju inte lämna i sticket nu när mina återförsäljare vill fylla på förråden inför julhandeln. Nej, jag tar semester från Familjen i Uttran. I alla fall fram till jul, den här bloggen har blivit alldeles för mycket ett dåligt samvete, och det är den inte värd. Dessutom har jag ju hittat ett annat ställe att hänga på. Ett ställe där jag inte behöver öppna min dator, eller ta fram storkameran och redigera bilderna i photoshop innan jag publicerar ett inlägg. Fort går det, och det blir faktiskt ganska bra ändå. Så, fram till dess att dygnet får mer än tjugofyra timmar (eller till att andan faller på) så hittar ni mig här, jag hoppas att vi ses!

* Crème de la Crémes nya ljusstakar - kaffekopp på len betongpuck. Perfect match mellan skört och hårt.
* Krasslig Karla fick stanna hemma från skolan idag. Ibland är det skönt att för mig få ensamtid med henne, och för henne att slippa konkurrera om uppmärksamhet med småttingarna.
* Nu är det på plats i hallen, vårt vackra blocket-skåp! Nu när F kommer hem från Espana hoppas jag att vi ska få klart det där sista i vår hall/toarenovering, det där sista som så ofta lyckas förvandlas från provisorium till något permanent.
* Idag kapitulerade jag. Jag som inte brukar jula till det alls före första advent har idag lyssnat på julmusik och fotat juliga produktbilder, allt för att överleva allt det grå.

Lugnet efter stormen

Vissa måndagar är så grå att fukten hänger i klasar från häggens grenar utanför glasverandan. Dessa grå måndagar har en dålig vana att sammanfalla med de dagar då man helst vill sälja sina barn på blocket. När man svettig av att tråckla i den minsta i galonbyxor försöker ignorera avgrundsvrål från den största, allt medan den mellersta ålar runt på golvet med ena benet i overallens ena ärm. 

Tack och lov brukar det mojna när jag fått i mig lite frukost. När brasan sprakar i köksspisen och barnen landat på skola och dagis. Då kan jag längta efter doften av vanilj bakom Rufus öra, precis där man kittlas av vita lockar. Eller Floras ögon som lyser av bus och skratt och Karlas gängliga armar och ben i en jättekram. Det är mina barn det.

I dag anländer en ny ljusstake till delacreme.se, säg hej till Tulipa.

Fyrtal; Sista dagen i oktober

Sista dagen i oktober har bjudit på frost och solsken. Sämre kan det vara. Mina finaste F, Flora och Fredrik, har varit och träffat mumintrollet och kompani på Östersjön (de fick en Finlandskryssning i födelsedagspresent, fyller år på samma dag) medan Karla gått på djurskötarläger på vår finaste 4H-gård. Rufus har busat på dagis och jag har borrat hål.

Det känns i luften att det är årstidsväxling på gång. Så fort skräphögen utanför dörren är körd till tippen ska jag byta ut ljung mot vita hyacinter. Kanske på gränsen till för tidigt, men å andra sidan vet vi inte hur lång tid det tar innan den där högen (inklusive toalettstol och handfat som står oute på gården och välkomnar när man kommer hem) blir bortkörda. Det kan ske nu till helgen, men det kan också dröja ett par veckor till. 

Ute hoar det spöken och häxor, det hade totalt gått mig förbi att det var idag man skulle spöka. Eftersom godisförrådet i Villa Tallås är obefintligt får jag väl räkna med lite bus istället.

* Idag gjorde jag färdig min första ljusstake i sand-trumlat glas. Tänk att en rad snapsglas, saltströare och annat småkrafs kan bli så vackert!
* Kristina med bloggen Ingen vanlig dag drog igång en "mönsteronsdag" på Instagram lagom till frukost. Detta är ett av mina bidrag, älskar miss-matchen! Tips för er som tycker att det blir lite väl långt mellan inläggen här på bloggen, följ mig på Instagram, där dyker jag ofta upp flera gånger om dagen :)
* Stilleben på leksaksskåpet. These days kan man inte få för många av ljusstakar. Eller gipshuvuden. Och små byster (det heter väl så?)
* Vitt vitt vitt. Med hallgolvet fortfarande inklätt i papper ser allt vitt och fräscht ut ;) Till helgen ska det vara färdigt. Gissa om jag kommer att njuta av att slippa valla tre barn genom huset via källardörren, och av att ha en toalett på entréplan så att man slipper gissa var Flora är när hon ropar färdig!

Upcyclat

När man sitter och fnular i sin ensamhet på dagarna kan man ibland (ganska ofta) längta efter någon att bolla sina idéer med. Någon att skratta ihop med när man hör något roligt på radion eller bara någon att arbeta tillsammans med i tystnad. Sedan jag startade Crème de la Crème har jag då och då haft förmånen att träffa andra formgivare. Andra som då och då tampas med idétorka, tidsbrist och trasslig bokföring.

Charlotta, Klara och Camilla som tillsammans driver företaget Familjesmycken är tre av dem. Klara och Charlotta har jag dessutom en gemensam historia med. Vi gick alla tre på Hellidens Folkhögskola för femton år sedan, jag textil linje och de andra silversmide. Vi upplevde tillsammans  hemlängtan, kärlekssorg, partaj och konstiga hårfärger (när jag tänker efter var det nog mest jag som hade konstig hårfärg, Crème de la Crème-rosa om jag inte minns fel ;) Att nu få jobba ihop igen efter så många år känns fantastiskt! 

Tillsammans har vi tagit fram Crème de la Crèmes senaste produkt, ett halsband som precis som mina andra produkter är uppgraderat återbruk. Grundtanken var ett halsband som skulle bestå av tre olika berlocker på en lång kedja, men givetvis kan man bära berlockerna en och en också. Berlock nummer ett skulle vara en porslinsskärva eller en bit strandglas som fått en öljett och en grov ring i mässing. Nummer två, en bricka i mässing där en gammal spets valsats in i metallen och Crème de la Crème-loggan graverats på baksidan. Den sista berlocken skulle bestå av en sten eller pärla från ett gammalt halsband som gjort sitt, med en pinne i mässing får den ett helt nytt uttryck. Både skärv-berlocken och sten-berlocken har en liten cdlc-bricka i mässing hängande i ringen. Allt är gjort för hand, och allt är unikt, det finns bara en av varje.

Just den här kollektionen ligger mig extra varmt om hjärtat. För några år sedan ärvde jag en stor låda spetsar som kom från min gammelfarmor Ida som levde i början av förra seklet, en gammelfarmor jag är döpt efter. Eftersom jag inte är så mycket för spets, rysch och pysch har den där lådan fått ligga till sig några år. Nu har den äntligen kommit till användning. Varje mässingberlock har en bit av gammelfarmor Idas spetsar invalsat i metallen. Så vackert. Och så roligt att kunna använda dem till något jag tycker om! Halvädelstenarna i berlockerna med mässingpinne kommer från min farmor Gerd som gick bort i somras, 96 år gammal. Porslinsskärvorna, ja de är handplockade av mig :)

Samtliga färdiga berlocker ligger ute i webshopen.

Torsdagstema; Barnrum

Floras rum är precis lite större än en skokartong. Å andra sidan bor hon på tredje våningen (eller fjärde, det beror på hur man ser det) så hon har milsvid utsikt. Leker, det gör hon helst i vardagsrummet, men då och då kommer hon på att det ändå inte är så dumt att leka på sitt rum där man kan stänga dörren för klåfingriga småbröder och nyfikna mammor. Sover gott, det gör vår Flora iallafall här precis under taknocken. Man hinner knappt säga godnatt förrän hon ligger och snusar med snuttisar och gosedjur i en salig röra.

Rufus, som än så länge bara har en skrubb inne i vårt sovrum är mäkta avundsjuk på sina systrar som inte bara har varsitt rum, utan ett helt eget våningsplan. Med toalett. Tanken är att han så småningom ska få ta över Karlas rum, som i sin tur ska få ta över vårt rum. Vi, mamman och pappan, får göra sovrum av tv- rummet, medans tv-rummet förpassas ner till källaren. Ja, ni hör, man blir matt bara man tänker på det.

Fler barnrum finns hos Fabriken.

Söndagsbilden

Nej, nu får jag skärpa mig, några fler inlägg per vecka borde jag kunna åstakomma! 

Med nästan tre veckor fyllda av sjukdom och elände njuter jag nu av att alla i familjen är friska. Idag har vi (kors i taket!) varit ute på eftermiddagen och förberett trädgården för bistrare tider. I kväll ska vi ha vårt årliga äppelmos-maraton där vi fyller frysen med ljuvligt rosa äppelmos. Med de tre ton äpplen som är kvar vet jag inte vad vi ska göra, dessvärre går det ju inte att leva på äppelpaj. Några lådor plockar vi in och lägger i källaren, det är rena rama lyxen att kunna plocka fram ett blankt rött äpple ur de egna förråden när snön ligger djup utanför. Resten får väl rådjuren kalasa på. Om de får ordentligt med äpplen nu så kanske de kan låta bli mina tulpaner i vår. Eller? 

Ha en skön söndag!

Torsdagstema; Höstens moodboard

Eftersom jag sitter och småfryser handlar min moodboard mycket om värme. Varma sockar, mjuk mössa, lurviga fällar och ved till alla spisar och kakelugnar. Duniga fjädrar och röda äpplen. Gamla sagor och rostiga spikar. Jag märker att mina färger ändras. Från knalligt cerise till knalligt orange. Brunt, grått och dovt blått istället för ärtigt grönt och havsblått med solstänk i. Tid för innesittardagar. Tända ljus och lek på mattan, långkok och storbak.

Just nu är det kaos i Villa Tallås. Hantverkare och sågspån blandas med leksakshögar och dammråttor. Nu längtar jag efter ordning, efter ett hus som doftar såpa och nypuffade kuddar i soffan. Om jag börjar nu kanske det är fint lagom till helgen, eller åtminstone tills mina tre yrväder kommer hem ;)

Fler moodboards finns hos Fabriken.

Fyrtal; Kakel och barrbisar

 Maken till grå höst har jag väl aldrig varit med om! Eller så har jag det, det är lätt att glömma. I dag har Rufus varit hemma en vecka, i morgon blir det dagis igen. Roligt säger Ruffe, skönt säger mamman. Det är onekligen svårt att få något gjort hemma när man har en ettåring som vill vara med och trycka, smaka, och lyfta på allt. I går lyckades min tekniske son vända bilden på bildskärmen 90 grader. Jag var lätt panikslagen fram till att en hjälpsam Instagramföljare gav mig kommandot Ctrl-alt  pil upp, lägg det på minnet mina vänner. I morse lyckades han få upp knapplåset på min telefon och ringa en gammal kompis till mig. Undrar just om han tänker bli ingenjör ;)

* Ska vi leka med Barrbis, frågar Flora sin storasyster ibland. Men karla har sedan länge sedan övergett Barbie-dockorna för petshoppar, papper och pennor. kanske fick hon lite nytändning när ett paket med två prinsessdockor landade i brevlådan förra veckan. vem som helst kunde se att det var svårt att motstå tiaror och högklackade skor (sen får ju mamman i familjen tycka att lego, papper och pennor är hur bra som helst). När döttrarna sedan kom på att alla petshoppar kunde vara prinsessornas husdjur, jamen då var ju lyckan gjord!
* Sakta men säkert håller det fulaste rummet i Villa Tallås på att förvandlas till en fin toalett OCH ett tjusigt kapprum (säger man kapprum nuförtiden?). Kaklet sitter på plats, i kväll ska det fogas.
* Och golvet blev till slut det här efter stor kakelvånda i den Marrockanska butiken. Jag tror att det blir bra.
* Att Rufus bara förstör när det ska leka med Barbies håller nog inte han med om. Vi kallar honom Ken.

VAB-måndag

En trädgård till bredden fylld av höstlöv, äpplen och päron, en vissen son och en hall som sakta tar form kan sammanfatta helgen som gått. Solen har obarmhärtigt lyst från klarblå himmel genom smutsiga fönsterrutor medan jag hängt inomhus tillsammas med Rufus som tidvis varit prickig som en medvurst och het som en ugn.

Trots en sjuk lillebror är detta ändå en helg jag kommer att komma ihåg som bra. Flickorna har pysslat och lekt, det har varit lugnt och skönt (förutom ett utbrott i gårkväll från vår snartsjuåring som skulle göra vilken trettonåring som helst grön av avund). God mat och soffhäng, bra musik och pyjamas till långt in på dagen.

När det gäller mina ljusstakar börjar jag efter mycket fixande och trixande snart komma till något som kan likna en färdig produkt. Meningen är att dessa ljusstakar som även kommer att göras i trumlat glas ska säljas av mig och ett fåtal utvalda återförsäljare. Roligt är att Svensk slöjd som redan säljer mina ljuskronor även har tingat att få sälja ljusstakarna!

 I dag medan Rufus sov passade jag på att ta produktbilder, det gick just upp för mig att det brinner i knutarna om jag ska hinna söka till nästa års Formex young designers och Next step. För jag hoppas få vara med en gång till.

Nu ska jag snosa lintottshår, sörpla te och lyssna på en nygammal favorit resten av eftermiddagen. Hoppas ni får en fin start på veckan!

Torsdagstema; Porslin

Just porslin är inte något vi lider brist på här i Villa Tallås. Vi skulle förmodligen kunna ha en middagsbjudning för ett medelstort kompani, och det skulle ändå bli över tallrikar. Självklart skulle det ju bli udda porslin, men det är rättså fint tycker jag. Är vi många brukar jag duka med olika tallrikar, men hålla ihop dukningen med likadana glas och bestick. Är det bara vi fem hemma äter vi på vita Swedish grace. Även om jag älskar mönstrat porslin så äter jag helst på vitt.

Om man bortser från Crème de la Crèmes porslinslager ryms det en del i köksskåoen också. En hel del femtiotalsporslin som jag samlade på när jag var yngre samsas med gammalt och nytt, framförallt blåvitt porslin. Tallrikar, assietter, tekoppar, små fiffiga byttor, sockerskålar - you name it! Och går något sönder så gör det ingenting, jag hänger helt enkelt upp skärvorna i en av mina ljuskronor ;)

Mer porslin finns i Fabriken.

Trött-måndag

Tre nya gummiarmand har precis anlänt till http://delacreme.se

Vissa dagar är tröttare än andra, detta är defenitivt en av dem. På dagis går det magsjuka och löss, jag behöver bara tänka på det för att ana ett lätt illamående och kli mellan hårstråna. Huvudet vill lägga sig på kudden igen, men på skrivbordet väntar en stor låda kvitton som ska bokföras och i garaget en stor låda skärvor som ska slipas. Det är en sån dag i dag. I morgon hoppas vi att solen skiner och att jag vaknar pigg som en mört.

En fin (och alert :) start på veckan önskar jag er!

Söndagsbilden

Denna helg har bjudit på allt från bebissnos på nyfödd systerdotter till barnkalas och stugliv. Nu är vi hemma igen, Rufus sover och pappan och Flora är på äventyr medans jag och Karla har pysselorgie. Här är vår ocensurerade söndagseftermiddag. På bordet i vardagsrummet pärlas, ritas, surfas, allt medan solen skiner.

Ha en härlig avslutning på helgen!

I Fabriken hittar ni fler söndasbilder.

Fyrtal; Äntligen

Jag fattar inte riktigt hur det går till, men tydligen så är september snart slut, precis som den här veckan. Jag avslutade veckan med att hälsa på mina fina vänner på Familjesmycken. Om ungefär två veckor är de första tio halsbanden färdiga, och vet ni, de är bland det finaste jag sett, jag hoppas att det kommer att bli fler som tycker det!

  * Lite kär är jag allt i Crème de la Crèmes nya ljusstakar, framförallt de blåvita.  Bäst att se till att det blir några fler :)
* Veckan som snart är slut måste tamejfanken vara en av årets gråaste.  Galonisar och stövlar, svårväckta barn och kalla golv. Tack och lov för buketten med solrosor jag fick av LiseLotte i söndags, den lyser upp det mörkaste av rum.
* Nu händer det grejer på renoveringsfronten i Villa Tallås. Äntligen, det var ju några år sedan sist. Renoveringen av husets fulaste rum blev även en uppfräschning av hallen. Toaletten blir mindre och hallen större. På golvet i toan har vi kommit överens om att lägga Marockanskt kakel. Frågan är bara vilken sort, det finns ju så många fina att välja på!
* Att en del av entréplan är inplastad är rätt spännande. bara det där att man inte får gå in genom ytterdörren, utan måste gå genom källaren är ju hur latjo lajban som helst ;)

Och så var det de utlovade goodiebagsen. Vinnarna är Karin H, Lilla u, Revinyl och Mia - grattis! Mejla mig era adresser till creme@delacreme.se så landar det snart en påse i er brevlåda.

Torsdagstema; Belysning

När det kommer till belysning är jag mysbelysningens mästare. Små lampor i mörka hörn, mängder med stearinljus, dimrade ljuskronor i taket och en och annan ljusslinga - ja tack! Allmänbelysning må vara hur praktisk som helst, jag tycker att det är ursvårt. Vid middagarna är vi två mot två. Jag och Karla släcker lamporna och tänder ljus, medan F och Flora gnäller att de inte kan se maten :) Efter en stunds gnabb brukar vi komma fram till en kompromiss där lampan ovanför bordet (vår kära Bumling) får vara släckt men bänkbelysningen tänd. 

I söndags när jag hade kundmingel visade jag Crème de la Crèmes nya ljusstakar för första gången. På en fot av silkeslen betong har jag ställt en hel radda småkrafs i porslin. Inspiration har varit svarvade lampfötter, som den baktill i bilden, och den där leksaksclownen där man staplar ringar på en pinne och som byter utseende beroende på hur man lägger ringarna. Ljusstakarna anländer till butiken under nästa vecka.

Mer om belysning hittar ni hos Fabriken.

Söndagsbilden; goodie bags (och en liten tävling)

Min söndagsbild råkade bli en måndagsbild, precis som Instagrambilden helt plötsligt blev en bloggbild.  Men som LiseLotte påminde mig om härom sistens, återvinning är ju min grej. 

Redan tidigare i höstas hade jag bestämt mig för att bjuda hem mina kunder på mingel några timmar. I går var det dags, oh my vad det var trevligt! Först hade jag tänkt att vi skulle varit ute, men efter en snabb temperaturcheck kom jag fram till att vi förmodligen skulle frysa ihjäl i snålblåsten, alternativt skulle alla våningsfat trillat omkull likt dominobrickor i vindbyarna. Nej, det blev till att quickfixa inomhus istället, och det var ju på sätt och vis bra, i Villa Tallås behöver det på något märkligt sätt alltid städas ;) Jag bjöd på en varm äppeldrink med vanilj och kanel, och kokospanacotta med hallon medan alla fick gå runt och klämma på våningsfat, prova armband och snurra på ljuskronor. Sen fick de som var här titta på något alldeles nytt. Så nytt att det bara finns två prototyper än så länge (syns ett litet hörn på den här bilden), förhoppningen är dock att det snart blir fler färdiga, än så länge hemliga, grunkor.

Så var det det där med goodie bagsen. Några bitar överbliven tapet från Floras rum, knallrosa sytråd, Crème de la Crème-lappar och några bitar snören blev små påsar som jag fyllde med en överraskning. Tyvärr fick jag en del återbud igår, så nu ligger det kvar fyra söta påsar som inte har någon ägare. Lämna en kommentar om du vill ha en så kanske det snart landar en i din brevlåda. Vinnarna dras på fredag.

Nu ska jag fortsätta att fylla på webshopen med några fat i olika modeller. Fler gummiarmband kommer senare i veckan.

Vill man titta på söndagsbilder som faktiskt publicerades i just söndags så finns det här. 

Pst. För er som vill se lite mer från igår så hittar ni jättefina bilder här!

Torsdagstema; Höstplantering

Tja, det är väl bara att inse att inte heller 2012 blev trädgårdens år. Jag skyller på små barn, många ljuskronor men kanske främst, att jag insett att jag inte är den där trädgårdsälskande mamman som ligger på knä i rabatterna så fort man är ledig. Nej, vår trädgård får fortsätta att vara lite så där lagom vildvuxen. Lite stökig, men ändå mysig, precis som resten av vårt hem.

 

Lagom till att augusti blev september bytte jag ut de sedan länge vissnade penséerna vid entrén mot knallrosa krysantemumbollar. Tänk vilken skillnad det blev, och vad lätt det var. Jag fattar inte att jag väntade så länge, krukor får helt enkelt hädanefter bli min grej :) Precis vid hörnet till kökstrappan planterade jag ytterligare två krukor i lilarosa.

Nu återstår bara att få ner de där trehundra lökarna i jorden så att vi får en prunkande trädgård till våren. För det kanske faktiskt är just 2013 som blir trädgårdens år.  Fast det gäller ju att inte rådjuren får korn på godsakerna. Eller sniglarna. Tänker jag efter så måste rabatterna rensas på en herrans massa ogräs innan man överhuvudtaget kan fundera på att sätta några lökar. Jag får helt enkelt hoppas på en lång höst, känner jag mig själv är jag nog redo för den där lökplanteringen lagom till advent...

Fler höstplanteringar hittar ni hos Fabriken.